Jaha då var Sverigevistelsen över och vi är tillbaka i Paris. Det blev en lugn julhelg för min del medan Anna fick röra på sig desto mer. Vi började dock gemensamt i Älmhult när Hilmer döptes. En lugnare pöjk får man leta efter, inte ett litet gnyende i kyrkan. Det var underbart att få gosa med honom efter att inte träffat honom på så länge.

Jag följde sen med Anna till Helsingborg med omnejd för att hälsa på farmor, mormor, morfar, mamma, pappa, syster, moster...ja vi hann med att träffa en hel del under den dagen. För min del väntades sen några dagars jobb innan jag o Anna träffades en snabbis i Växjö för paketbyte. Vi passade oxå på att bjuda in oss till familjen Mårtensson för en julhälsning. Anna drog sen till Gotland medan jag styrde kosan till Horshult. Det blev en traditionsenlig lille julafton med skinksmörgås, bingolotto, hittanyttjulpynt-leken och rimstuga. Julafton löpte oxå på utan några större överraskningar. Dopp i grytan följdes av pussel-lek, jultomte-smirren(kortspelet som avgör vem som blir årets tomte) där Martin förlorade, fika med gorån, julklappsutdelning, fia med knuff, lutfisk, Svensson Svensson, julgröt....ja en helt vanlig julafton kan man säga.

Juldagen blev mest slapp i soffan, bortsett från en löpning till vallen. Vi tittade på gamla videofilmer från sol- och skidsemestrar, skolavslutning, konfirmation och Kvarnavallafester....ganska underhållande och då främst det underbara modet som fanns under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Eller vad sägs om ljusgröna skidoveraller, cerisa stickade tröjor, stentvättade jeans och skinnväst. Anna fick även hon en titt dagen efter, kanske det hade varit bäst för mig om hon inte hade sett de klippen....?

Sista dagen hemma var det FKBK-träff(FKBK=Fem Klubbors BandyKlubb). För er som inte hört talas om denna förening kan jag meddela att den startades i slutet av 80-talet av fem innebandytalanger(Jag, Krigge, Lasse, Henke o Jens) . Under de första åren var vi aktiva med flertalet träningar i logen i Horshult. Under mitten och slutet av 90-talet låg föreningen i dvala men blev runt 2000 återigen aktiv när innebandyn byttes mot stryktips. Nu träffas vi en eller två gånger om året för att snacka, ta en bira o spela bort pengar. Målet är att vi tillsammans ska åka till Anfield för att se vårt favoritlag Liverpool(ursäkta Henke P).

Imorgon kommer Kalmar-ligan på besök.....det nämar sig nyårsfirande.

/Daniel

Jodu Alle, Martin var bra sliten efter 6km slöjoggande. Annat var det i helgen när jag fick springa ensam utan släptåg då var det många i parken som bara fick se ryggtavlan av mig. Men men får väl trots helgens löpningar inse att jag ligger lite efter Anders Szalkais träningsprogram. Några 40km i veckan blir det knappast.

För övrigt var det julshopping i helgen. Som jag hoppades blev det flest klappar till mig själv. Efter vissa besvär lyckads vi ansöka om ett kreditkort på en av stans fashionabla gallerior där de för dagen hade 30% rabatt, vilken smålänning gillar inte det? Den riktiga rean sägs vara i slutet av januari, räkna med ett återbesök då. Det blev faktiskt oxå ett par klappar till den hemliga julklappsmottagaren i vår familj.

Och så kom det en snöflinga i Paris igår. Jag hann bara räkna till en och den töade tyvärr bort redan innan den nådde marken. Som ni kanske förstår har det blivit kallare här i Paris, så det är vinterjacka, mössa o vantar som gäller. Men det är väl bara att vänja sig när de snart vankas hemfärd till kalla nord...

Idag fick så jag min del av lussefirandet. Anna har lussat i flera veckor känns det som. Vi var inbjudna till ambassaden för julfika och luciatåg. Det är en ganska modern byggnad som vår abassadör jobbar i om man jämför med de omkringliggande eleganta franska husen. Ambassadören hade gjort ett bra val av tilltugg då det bjöds på saffranslängd, pepparkakor, hemkokt kola, köttbullar o skinka till glöggen. Efter glufsandet var det dags för luciatåget och jag kom att tänka på när jag i småskolan skulle vara tomte/stjärngosse i Virestad skola. Ombyte i källaren och de nervösa stegen uppför trappan innan dörren öppnades till gymnastiksalen. Ett varv runt salen och upp på scenen där det antingen började klia under tomteluvan eller att snöret till stjärngossestruten satt för hårt åt och skar in i hakan. Jaja tillbaka till ambassaden och ett luciatåg med klass, där vackra julsånger avlösta varandra och med ett par komiska inslag tillochmed.


       

Nu ser jag fram emot fredag kväll då jag får träffa Hilmer igen.

Kram på er/Daniel

Tusan också.
Nu har det hänt igen.
Vår blogg får snart pris i kategorien sämst uppdaterad blogg...
Ja ja, vi får väl skylla på att vi haft bättre saker för oss än att blogga!
Håll således till godo med (ännu) en resume!

De "gamla vännerna" anlände ju på torsdagskvällen och sedan följde några härliga dagar! När familjen åkte hem på tisdagen kändes det som om dagarna gått allt för fort... :-( Vi hoppas att vi snart får chans att mysa med världens finaste Noel och hans fantastiska föräldrar!

Här har ni ett litet smakprov från våra härliga dagar;
 
            


Daniel avslutade sin arbetsvecka i Italien medan jag fick ett fantastiskt avslut på min här på hemmaplan - Luciafirande!
Det måste vara en av de allra bästa förmånerna med att vara lärare. Mysigt är bara förnamnet.

                

Nu är det lördagskväll och än så länge består familjen Kenne-Åströms middag av glögg och pepparkakor... :-S Kanske borde vi helt enkelt slita oss från våra datorer och göra en insats i middagsfrågan - någon som har några trevliga middagstips?

A bientôt!
Anna

Vissa vänner har jag kännt länge...andra ännu längre. Martin o Erica har landat och sitter nu på bussen till MacMahon. Erica lärde jag känna -95 och Martin såg jag för första gången på Örjans Vall en höstkväll -98. Det blir säkert en del gamla minnen som ska plockas fram under denna helgen.

Minnen snackades det oxå i veckan när Ola P o Mattsson hade hittat till Italien för ett par dagars jobb...liksom undertecknad. Ola såg jag förmodlingen redan första månaden i mitt liv och sen dess har det blivit en och annan innebandymatch, fotbollsmatch, resa, midsommar/nyårsfirande och inte minst fester tillsammans. Mattsson gick jag på lekis tillsammans med och han har under alla år varit en liten mysare med sina egensinniga funderingar och glada o smittande skratt. Dock handlar inte livet bara om minnen utan väl så mycket framtidsplaner. Som 32åring är jag någonstans mitt i livet med underbara minnen i bagaget och förhoppningsvis en lika underbar framtid. Och varför skulle det inte bli en härlig framtid när jag har de goaste vännerna och en fantastisk familj att dela den med? Det är klart det blir det.

Kram på er alla så ses vi säkert snart igen

Daniel