Ett mycket försenat avslut
220 inlägg.
Nästan 3 år i Paris.
Det är vi nöjda med.
Det har varit en otrolig tid och faktum är att vi nu "med facit i hand" har en smått fantastisk dagbok från denna tid. Tänk allt som har hänt. Herregud. Jag har hela tiden sagt att vi ska göra en bok av detta. Det SKA vi också göra. En bok för oss och andra, för att kunna uppleva allt igen. För det sista kapitlet (för denna gång?!) om Anna, Daniel och Alma i Paris är faktiskt skrivet.
Jag ser att ni fortfarande är många som är här inne och kikar. Det är härligt att veta att ni fortfarande vill följa oss och det motiverar ju mig att kanske fortsätta... Daniel är färdigbloggad säger han, men jag måste nog ändå erkänna att en del av mig saknar att dela vår vardag med er. Skulle ni följa "Från Paris till Höganäs-bloggen" måntro? Jag lovar inget men Alma börjar förskola den 13 augusti och rimligtvis borde det ju finnas lite tid över för mig att skriva ett par rader då och då eller hur...? Den som lever får se.
Nu närmast fortsätter vi att försöka acklimatisera oss till Sverige och livet här. Det har ärligt talat varit ganska jobbigt och rörigt med min sjukvård, men förhoppningsvis ska det snart bli bättre. Husrenoveringen är nu i full gång och det är så klart härligt. Alma har "förvandlats" från stadstjej till en riktig "bonnatös" som hoppar i gummistövlarna på morgonen för att "mata mu", som är det absolut roligaste för närvarande. Det är underbart att se hur lycklig hon är över att kunna vara utomhus på ett helt annat sätt än tidigare. Daniel har fått tjänst vid Swedwood i Ängelholm och kommer att börja 1 september. Det är så härligt och välbehövligt att ha honom "hemma" nu under sommaren.
Nu tänker jag "lämna er" med en bild från en av sommarens bästa dagar. Fint väder och tid tillsammans, mer än så behöver inte jag för att vara lycklig. Vi vill såklart tacka för att ni följt oss, att ni kommenterat och att ni stöttat oss. Jag trodde aldrig att så många skulle vilja följa detta...
Nu tar jag sommarlov, men kanske blir det nystart till hösten, håll utkik...!
STOR KRAM till er alla från oss!
Anna
Man är inte äldre än man gör (klär?!) sig
Att "franska storlekar" inte direkt är anpassade för "medelskandinaven" är inte direkt någon nyhet (nu kanske en del protesterar men jag, min familj och flera vänner brukar inte ha våra vanliga storlekar när vi handlar här i alla fall...) men idag var det ganska komiskt på Petit Bateau ska jag be att få tala om...
Idag var det äntligen varmt nog för att Alma skulle få ha sin söta byxdress jag köpte i början av april. Jag tyckte jag hade säkrat upp med att köpa 3 års-storlek. När vi provar den idag tycker jag ändå att den är väl tight så jag beslutar att gå och byta den till 4 års (så är storlekarna här).
När jag plockat Almas byxdress sneglar jag lite åt "vuxenhörnet" och se där, där hänger en riktig Anna-klänning (randig tänker nog 80 % av er som läser skulle jag tro ;-)). Jag tycker storlekarna ser lite märkliga ut men jag plockar en L för den ser bra ut. Jag provar och gillar den skarpt :-). När jag sen ska kolla vad den kostar så blir jag ganska fnissig. För där står nämligen inte bara priset och inte bara L utan även 18 år/L. Jag har lyckats hitta en klänning på flickavdelningen!
Således, ut från butiken går en nybakad 35-åring med sin 18 års-klänning för att gå hem till sin 21-månaders dotter och ge henne hennes 4 års-byxdress. Kan ni hålla med om att franska storlekar är lite hm, annorlunda nu?!
Hur de ser ut? Så här...
En fin födelsedag, trots allt
Nu har jag precis skrivit ett långt inlägg om min härliga födelsedag igår (mot en del odds) och så försvinner allt! Grr. Inom kategorin i-landsproblem kan detta vara något av det mest irriterande!
Jag ville ju gärna berätta för er om min dag men nu är jag grinig och dessutom känns det som det blir någon slags dålig upprepning av det jag skrev först. Skit också.
Jag kan dock berätta om några saker som gör en fin födelsedag.
Sång, paket, pussar och frukost på sängen.
Sushilunch med nära och kära.
Ooootroligt många samtal och hälsningar på telefonen (fick ladda den redan på eftermiddagen - galet!)
En härlig eftermiddagslur med lilla älsklingen.
En "önskemiddag" av stora älsklingen på kvällen.
Att få sitta på pallen i badrummet smuttande på ett glas vin och se en glad tjej "Baaa" "Buu buu" (bada med bubblor).
Att få somna i armarna på världens finaste man.
Här nedan ser ni dessutom ett litet smakprov (dvs de jag hade bilder på i iPhonen) på mina superfina presenter! Det är ju faktiskt ganska kul att fylla år...!
På semester
Vi lämnade Paris strax efter lunch i onsdags med sikte mot Loiredalen. Alma var som vanligt snäll i bilen med Teletubbies som bästa underhållning. Vi hade bokat rum på Chateau de Rozelle och det var ett vackert slott med en roliga trappa för Alma att gå i. Middagen i Blois på kvällen var magnifik med en avslutande Dame Blanche(glass med chokladsås) och fin utsikt över floden och staden.
I torsdags åkte vi till Zoo Beauval. Det var helgtorsdag även i Frankrike och djurparken kryllade inte bara av djur utan även människor. Vi fick se ankor i mängder, flamingos, papegojor, vita tigrar, björnar, pantrar, apor, kameler och lejon. Roligast var nog ändå giraffen och de simmande pingvinerna.
Efter djurparksbesöket drog vi vidare mot semesterorten La Rochelle. Här möttes vi av vår favoritfamilj Ehn samt strålande solsken. Vi tog genast en promenad utmed hamnen och Alma fick busa av sig med Selma, Tove och Klara. Även denna kväll bjöds vi på en riktigt god middag och svalkande rosevin.
Idag har vi varit ut på ön Il de Re hela dagen. Väderprognosen visade mulet och risk för regn, men så fel de hade. Vi hade en heldag med stekande sol som har resulterat i en härlig bränna i ansikte och nacke. Jag är ju inte känd för en storkonsument av solkräm precis.
Vi besökte öns huvudstad Saint-Martin som visade sig vara en mysig by med En hamn, fina gränder och små kullar att bestiga. Alma som är galen i att klättra skulle givetvis ta sig upp på kullen vilket medförde att pappa fick ett välbehövligt träningspass. Lunchen intogs på en uteservering(det var här som grunden till min röda nacke lades) med härlig utsikt över hamnen. 
Resan fortsatte sen längst ut på ön för att titta på fyren och blicka ut mot öppna havet. Här fick dessutom jag o Anna ta igen oss lite på en gräsplatt då även Alma slumrat in. Vi hann också med att äta glass innan vi fortsatte färden på ön.
Med viss möda hittade vi en restaurang i byn Saint-Marie. Med fyra barn i sällskapet var vi ganska nöjda med att fransmännen har betydligt senare matvanor än småbarnsfamiljer från Sverige. Restaurangen var tom på gäster och med förstående servetingspersonal fick barnen fritt spelrum. Maten var väl inte magnifik men det var ett charmigt ställe och Almas efterrätt smakade mumma. Hon föredrog att tugga på en brödbit till efterrätt så Creme caramel slank ned i pappas mage istället.
Imorgon väntar en ny spännande dag. Kanske blir det ett besök på Aqvarium.
Sov gott alla vänner
Kram Daniel
Inte rättvist
Det är ju verkligen inte rättvist att man åker på magsjuka när man som bäst börjar återhämta sig från strålning. :-( Jag vet att jag sa när jag fick "de värsta" omgångarna med cellgift (som man blir tokillamående av) att en maginfluensa skulle vara en baggis efter det. Nog för att det är lindrigare, men det är ändå en pärs. Fy för.
Tur att man har gulligt sällskap i sängen i alla fall.
En jäkla bra kväll
Lördagen den 10 maj 2008 var ingen vanlig dag i Kalmar.
Det kändes som staden äntligen vaknat efter en lång vinter, uteserveringarna var öppna och KFF hade börjat säsongen riktigt bra.
Vi hade bestämt att vi skulle gå på dagens match, som var FFs sista innan EM-uppehållet. På ett fullsatt, soldränkt Fredriksskans ser vi FF köra över Djurgården med 5-1 (tror jag) och det är en fin start på en partykväll.
Byttan var vårt mål för kvällen, vi visste att FF skulle ha sin middag där och det drar ju alltid mycket folk. Stämningen var således hög och rosevinet var väldigt gott.
Lite senare på kvällen ser vi "Helenas Lasse" sitta med ett gäng i en soffgrupp och vi går bort för att hälsa. Lasse kramas hjärtligt och blir i samma stund kär i min klänning och kan således inte sluta klappa på den och "stackars" Helena får sedan höra en hel del om den där klänningen, men det är en annan historia...
Lasse presenterar mig som "Det här är Anna och hon är singel". Just då blir jag barnsligt tjurig då jag inte är sugen på att träffa någon just då, men med facit i hand kanske jag bara ska vara glad och tacksam!
Kvällen var trevlig men jag höll mig större delen en bit ifrån det där gänget som jag blivit "utaktionerad" till.
Byttan stängde och efterfest kom på tal och dessa i sällskap med vår käre vän Lasse brukar vara hur kul som helst, så vi hängde på.
Väl där visade det sig att det var ett lite märkligt ställe (också en annan historia) och partysuget rann av mig och jag var väl generellt ganska anti. Lasse säger till mig att jag ska "prata med Daniel, han är en bra kille" och jag vet att jag säger till honom att "jag vill ju inte ha någon kille och dessutom pratar han med Carina och hon behöver en bra kille" (tydligen tyckte jag att det var OK att "sälja" henne...)
Till sist hamnar jag och "den där Daniel" intill varandra och vi fick en liten pratstund. Jag ska sanningsenligt säga att jag inte minns riktigt vad vi pratade om :-S men jag minns att när vi skulle skiljas åt så tycker jag att det känns lite trist och jag frågar då Daniel om han ska vara med på midsommar (vi skulle "traditionsenligt" fira hos Lasse och Helena). Jag minns att han svarar lite svävande att han inte tror det.
OK, det fick bli ett klassiskt "trevligt att träffas" och jag cyklade sen hem på morgonkvisten efter en trevlig kväll.
Tänk att jag just den trevliga kvällen i Kalmar träffar världens finaste kille - OCH HAR INGEN JÄKLA ANING OM DET!
Detta är bara ett av flera "vägskäl" som har kantat vår kärlekshistoria. Med facit i hand är det så underbart att veta att vi lyckats välja rätt i varje korsning! Men å andra sidan, är man gjorda för varandra då är det ju självklart att det ska vara så.
Torsdagen den 10 maj 2012 i Paris är ingen vanlig dag. Det är dagen vi kan fira att det var en jäkla bra kväll i Kalmar för fyra år sen.
Dåligt med bilder på oss i iPhonen men här är en från Anders och Marias bröllop i höstas.
How do I live
Så hette en låt som gick på repeat en sommar (av helt andra anledningar ;-))när jag och Mille var på vår årliga Falsterbotur. Den har de senaste dagarna poppat upp i huvudet igen och framför allt betydelsen av orden.
How do I live without this. Hur lever man utan Paris?
OK, nu är jag lite dramatisk, jag vet att det kommer att bli fint att flytta tillbaka till Sverige igen, men oj vad jag ändå kommer att sakna Paris. Jag förstår att jag har separationsångest och att jag och staden delvis har gått tillbaka till någon slags "smekmånadsfas", men det hjälps inte. Paris är en stad att älska och en stad att sakna.
Titta bara på detta. Jag är på väg till sjukhuset för sista (planerade iaf) strålningen och vad ser jag om jag lyfter blicken... Den synen kan faktiskt inte slås hur vacker vägen till sjukhuset i Sverige än må vara.
Tack lillasyster som har lyckats ta en fantastisk bild.
Kram från en lite sentimental Anna
Lycka...
... kan vara att få köra sin dockvagn "några hundra gånger" upp och ner för trottoaren och över vägen.
Svårare än så är det inte.
Bara så att ni vet alltså.
Äntligen!
Som vi har väntat. Och längtat.
När den dessutom sammanföll med en av mina "bättre dagar" så var det bara att tillbringa dagen utomhus helt enkelt. Jag slog nytt världsrekord med 5,5 h utomhus, ja sen strålningen, och det var helt underbart. Med mig hade jag också den bättre kameran och tro mig det är svårt att välja ut vilka bilder vi ska bjussa er på, denna härliga dag bjöd nämligen på en hel hög! Vi får se hur detta inlägget slutar...
Alma var i extas på lekplatsen! Såååå kul klätterställning! Ser ni skylten där det står "minsta ålder 6 år"? Äh vaddå, jag är ju 20 1/2 månad! Och skulle det vara svårt att klättra upp på en stege...?
Tjoho mamma - jag kan flyyyyyga!
Sen behövdes energidepåerna fyllas på...
...för efter maten var det ju dags för fotbollsmatch med pappa.
På med skorna, börjar lite lugnt...
...men sen blev det fullt ös!
Tyvärr tog batterierna i kameran slut, men det var kanske tur för annars hade nog det här blogginlägget aldrig tagit slut...!? Hoppas i alla fall att ni har haft en lika härlig 1a maj som vi!
STOR KRAM från Paris!
Mysigare än såhär blir det inte
Man blir aldrig för stor för att vilja "morna" sig lite i mammas famn va?
Annars får vi nog be om lov att stanna tiden en stund...
Länge leve kärleken
- Daniel gav mig sovmorgon i morse och gick upp och lekte med vår morgonpigga tjej
- Jag i smyg fixat barnvakt och bokat in oss på spa idag
- Att vi njöt av bubbel och suberb massage i bästa sällskap (varandras så klart!)
- Att Daniel övertygade mig om att vi borde prova något nytt och bjöd mig på nya smakupplevelser till lunch (vi vet fortfarande inte om det var marockanskt eller libanesiskt eller något annat :-))
- Att jag fick vila och samtidigt njuta av ljudet från vår dotter som skrattar så att hon kiknar när hennes pappa busar med henne i badet
- Att vi helt enkelt struntade i att laga middag och köpte och njöt av god sushi istället
Eller så gjorde vi det där bara för att vi älskar varandra och för att det gav oss en härlig söndag!
Feel free to copy the concept.
KRAM på er!
Dagens shoppingtips
Betänk att ni kanske måste handla mat vid en, för någon liten, kritisk tidpunkt. Eller så har ni, likt oss, ett barn som tycker det är dödstrist att handla. Vad göra?!
Lösningen är mycket enkel, man ger barnet en bit brieost, och sen kan man fortsätta handla med ett nöjt barn i vagnen. Tänk bara på att ta bort folien för annars äter dem den också...!
Kan tänkas att kassörskan tittar lite konstigt på en när man lägger osten på bandet men då säger man bara något om hur oemotståndliga franska ostar är så är det inga problem!
Så har vi det i Paris, måtte de ha god brieost i Höganäs också...
KRAM på er!
Anna & Alma
Tänk att...
...vi har fått världens finaste dotter.
Hur lyckligt lottad kan man vara egentligen?
Att ladda batterierna
Imorgon startar en sannolikt tuff vecka för mig. Det är dags för en ny omgång strålning om man vet aldrig vad den för med sig. Därför gällde det i helgen att framför allt ladda batterierna - och det är precis vad jag gjort.
Igår hade jag och en mycket kär vän en helt fantastisk dag "på stan". Vi har ju båda kanske världens mest underbara barn, men några timmar utan dem igår var trots allt väldigt härligt... Det blev div ärenden uträttade (läs shopping), många konversationer som blev avverkade och avslutade (inte så bortskämda med det när juvelerna är med), en lunch precis när det passade oss (och som även passade oss i smaken) och slutligen en underbart avslut på spa. Tala om att ladda batterier!
Idag har det varit lite annorlunda, jag har varit ordentligt seg och trött och haft lite småont lite varstans. Men med mamma på besök och Daniel hemma har jag liksom kunnat tillåta mig att känna så och det tror jag också är bra. Man kan liksom inte alltid bara kämpa och pusha på.
Nu känner jag mig redo för nästa steg i behandlingen och hoppas så klart att den ska gå enligt planerna och att jag snart känner mig bättre igen. Håll tummarna så håller jag er uppdaterade. Här bjussar jag på några härliga bilder. Får man inte energi av det här så vet jag inte...
STOR KRAM,
Anna
Glad Påsk i efterskott
Och sen hann vi med en tur till Normandie och Etretat. Tyvärr var inte vädret med oss denna gången. Men vi kunde ändå njuta av en god långlunch
och Alma trivdes med att springa på stranden och leka med stenarna
och Nova hittade flera fina stenar till slut
Vi gjorde dessutom ett besök i simhallen där Krigge fick inhandla den obligatoriska utrustningen Speedos, vi såg en underhållande jonglör utanför Pompidou-muséet, vi spelade skitgubbe, vi hade uppläggningstävling med mat där Krigge fuskade till sig segern (eller hur Nova?), vi hade äggjakt, vi körde bil runt triumfbågen, vi hade kramkalas med Alma och så åt vi massvis med god mat (tack mamma)
Kram på er alla
Daniel
God Jul och en ny behandlingsplan
Och så var det ju det som är lite mindre roligt då... Har tänkt ganska många dagar att jag borde skriva några rader om vad som händer med mig då en del av er ju vet att jag gjort nya utvärderande undersökningar. Har dock inte riktigt haft ork eller lust att skriva om det. Det har tyvärr visat sig att behandlingen som påbörjades i februari inte haft den effekten man hoppats på och även om det "snällare cellgiftet" gett mig en mycket nödvändig chans till återhämtning så har det inte bitit på metastaserna i skelettet. Därför väntar nu en ny (betydligt kortare dock!!) period av strålning och sen någon ny form av cellgift. Det senare är ännu inte bestämt i vilken form, då det kommer att diskuteras fram med mina blivande läkare i Sverige, vilket ju är bra i sig.
Lite tungt känns det ju så klart när "det går åt fel håll" men det finns ju inget annat att göra än att ta nya krafter och kämpa vidare med hjälp av ny behandling. Som tur är har jag ju så många som hejar på mig och inte minst "världens gulligaste minijockey" så det ger mig de nödvändiga krafterna för att kunna kriga vidare!
Vi hörs och ses!
BISOUS,
Anna
Lördagslyx
Skulle kunna vara att få äta extra god frukost tillsammans med sin fina familj och lösa Melodikrysset. Eller att få några timmars shopping med, och till, sig själv. Eller att ta ett stopp på Häagen-Dazs på väg hem. Eller att helt enkelt bara ta en god kaffe och avnjuta Zlatans sista kapitel i en tyst lägenhet. Det skulle man verkligen kunna kalla lördagslyx. Om man gillar sånt det vill säga. Om jag gör det? Det kan ni ge er på!
Hoppas ni också har en härlig påsklördag.
KRAM, Anna
https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/1306167/images/2012/pic_197324663.jpg" class="image">
En underbar syn
Att se Almas lycka över att kunna klättra upp för lutande plan, gå själv på stegen, åka ner för "höga" rutchkanor, ja att helt enkelt vara ute och leka en lördagseftermiddag är en helt underbar syn. Den vill vi ju även bjuda er på!
Älskade unge, vilka lyckokänslor du frambringar hos oss.
Planera ett nytt hem
Jag har hunnit med 4st arbetsintervjuer den senaste veckan och det känns ganska positivt. Min erfarenhet inom IKEA uppskattas men de riktigt heta jobben har hittills inte dykt upp. Vi får väl se hur länge jag har is i magen.
Alma har, utan att själv fått yttra sig, blivit inskriven i dagiskön i Höganäs. Det finns ett par förskolor med gångavstånd från huset och vi får väl undersöka lite till innan vi bestämmer oss för vilken förskola som vi tror passar bäst.
Vad ska vi då hitta på i Höganäs? Huset lär väl ta sin tid till att börja med men vi hoppas på lite fritid också. Golfbanorna duggar tätt i Kullabygden och det finns förhoppningar om att hålla Göran sällskap bland bunkrar, vattenhinder och kortklippta greener. Strandpromenaden i Höganäs sägs vara trevlig och soldyrkare som vi är ser jag oss gärna spendera lite tid på stranden med en glass i handen. Det får väl dessutom läggas några timmar på träning om jag ska palla med Vasaloppet. Snö ska jag väl inte hoppas alltför mycket på så det får istället bli rullskidor, löpning, styrketräning och kanske en tennismatch.
Så till Nymbergs Väg 6 som är vår kommande adress. Det känns skönt att vi bestämt oss för ett boende då mycket annat hänger i luften. Huset är byggt i slutet på 60-talet, det är ett gult tegelhus på 100kvm plus en lika stor inredd källare. Vi har bestämt oss för att behålla det gula teglet men i övrigt är det en helrenovering som gäller. Nya fönster och dörrar, väggar som ska rivas och andra som ska byggas upp, kök och badrum ska blåsas ut och ersättas med ny inredning, nya golv o innertak i vissa rum och samtliga väggar ska målas om. Dessa renoveringar innebär att VVSarna och elektrikerna får dra nya rör och ledningar och ju mer jag skriver desto mer inser jag hur mycket som ska göras. Jag tvivlar inte på att det blir bra, men det är ju ett par beslut som ska tas och några timmars arbete innan vi kan säga att det är klart. Nedan följer ett portpurri av bilder på ur det ser ut idag.
Ser ni potentialen?
Att fika på Nymbergs väg funkar alldeles utmärkt och i kombination med Pippi så njuter både Alma och Peggy.
Ett annat ställe som Alma trivs på är IKEA. Hon har faktiskt inte varit på IKEA så många gånger men idag fick hon smak på alla roliga möbler som finns i det varuhuset. Hon har de senaste tiden utvecklat sin klättringsteknik och detta övade hon på idag. Varenda stol och säng skulle bestigas och under borden skulle det krypas. Det fanns ju dessutom en hel avdelning med roliga leksaker. Det lär ju bli en hel del besök på IKEA i framtiden och Alma kommer säkert att utförska det stället ytterligare.
Imorgon hoppas jag att Paris tar emot oss med vårvärme, det skulle kännas som en bra start på de sista två(?) månaderna i Frankrike.
Kram på er alla
Daniel
Vi åker runt
I onsdagskväll landade vi till slut i Helsingborg hos morfar, Mille kom på besök och det var härligt som alltid.
I arla morgonstund fyllde vi sen hissen med packning för att bege oss mot Älmhult. Det var knappt så att lilla älsklingen fick plats...
Ett ack så viktigt stopp dock i Höganäs i vårt blivande hem (!!!) för träff med gammelfarmor, farmor, farfar och "bygg-Otto" - mycket spännande!
På em rullande vi mot Älmhult för efterlängtat möte m hela familjen Åström. De "stora" får nog ursäkta men undertecknad njöt nog allra mest av mötet med veckogamla lilla Signe...
Efter en härlig fredag i Älmhult rullar vi snart igen, nu mot farmor och farfar i Virestad. Och imorgon, ja då beger sig Alma och jag oss mot Helsingborg igen!
Som sagt, vi rör på oss... Får se var vi befinner oss nästa gång vi hörs!? ;-)
KRAM så länge!
Anna
