Jag har under några dagar nu funderat på hur jag ska formulera mig i detta blogginlägg. De allra flesta av er som läser vet ju vad vi har gått igenom de senaste 2 veckorna, men kanske inte riktigt alla. För en del av er kommer detta inlägget att innebära lite chockartade nyheter. För resten innebär det att ni igen får läsa om det, egentligen helt ofattbara, som har drabbat mig.

Ni som följt bloggen under hösten vet ju att det varit lite si och så med min hälsa. Jag har ju varit otroligt täppt i näsan och har ju under en lång tid haft de mystiska knölarna på halsen. Ni vet ju också att jag varit på otaliga läkarbesök och att man inte hittat någon annan förklaring till allt detta mer än att det sannolikt berott på gravidet/amning och eventuellt allergi.

Förrförra måndagen och tisdagen mötte jag dock två olika specialiserade läkare som genast misstänkte något allvarligt och tog snabba prover. På fredagen fick vi, efter två ångestfyllda dagar, beskedet att jag har tumörer i näsan/halsen vilket är en mycket ovanlig form av cancer. Det är en cancerform som i princip endast drabbar människor från Asien, nordafrika och eskimåer, dessutom föredrädelsevis män över 65! Alla är således lika chockerade över denna diagnos.

Ödets ironi i detta tycks ändå vara det faktum att vi är i just Paris för att här finns tydligen ett specialistteam gällande behandling av denna form (eftersom det sker en hel del inflyttning hit från dessa områden). Dessutom har vi hittat 2 läkare som verkar oerhört kompetenta, handlingskraftiga och bra på alla sätt. De fixade direkt på fredagen 3 vidare undersökningar inom 10 dagar, undersökningar som normalt kan ta månader att få till. Dessa undersökningar skulle framför allt att visa exakt var tumörerna fanns och hur de skulle behandlas på bästa sätt.

Nu 2 veckor senare har jag avklarat dessa 3 undersökningar och några till plus en operation där man placerat en "port" ungefär vid nyckelbenet, och man har även lagt upp en behandlingsplan. Jag har fått resultat från samtliga undersökningar utom en och om jag inte har blivit besparad från allt för mycket information så verkar det vara mycket som också är positivt med dem. Man är nu alltså klara att börja med min behandling och jag kommer således att börja med cellgifter tisdagen den 1 mars där man tydligen får injektion i 5 dagar (2 på sjukhus, övriga hemma) och sen "vilar" i 2 veckor och 2 dagar, sen börjar det om. Detta ska jag göra 3 ggr. En bit in i april kommer jag sen att strålas 5 dagar i veckan, få cellgifter 1 dag i veckan och detta ska pågå i 7-8 veckor. Så ser min behandlingsplan ut i korta drag. Misstänker att detta kommer att bli mer än tufft... Men det ska gå!

är Alma Åström som har uppnått den aktningsvärda åldern 6 månader och
Peggy "Gamlafarmor" Larsson som idag blir 90 år!



Vem har sagt att ålderskillnad skulle vara ett problem - de här två sötisarna tokgillar varandra!
MASSA GRATTIS!

Eftersom veckan som gått varit allt annat än vad vi tänkt oss och 19 Av Macmahon varit värsta sjukstugan så lämnar vi nu den bakom oss och skippar detaljerna!
Faktum är dock att vi istället tänker gräva ännu längre tillbaka i arkiven och bjussa på lite bilder från julens familjefotografering - håll till godo!













Hoppas allt är bra med er alla!
BISOUS,
Anna