Gårdagen blev precis så rolig som vi hoppats. Frederic roade oss med alla olika sorters lek som matlagning, bollkastning, gymnastik o bilkörning. Sebastian stod för "den riktiga" matlagningen och serverade couscous med marockansk gryta, kryddiga korvar och "köttbullar" och Vibeke lärde oss de franska reglerna om hur man skär upp ost. Det lär bli fler sammankomster med den fransk/norska familjen.

Gottesugen som jag är var det inget svårt beslut att idag åka till Porte Versaille för att gå på chokladmässa. Sista jag var där var det för att hämta min nummerlapp till Paris Maraton, idag var det lite annan fokus. Vi visste inte vad som väntade oss men en hel del provsmak av god choklad hoppades vi på. Vi skulle inte bli besvikna. Mässhallen var minst sagt fullmatad av världens all chokladproducenter och en o annan chokladbit slank ner. Det fanns även montrar med dessertviner, utställningar om kakaoplantan, visningar av hur chokladpraliner görs, chokladskulpturer samt dansshower. Vad tyckte då Alma om att vara på mässa? Nja hon lär inte ha några större minnen av chokladmässan då hon sov sig igenom hela vår utflykt.

 
    Svårt att inte trivas                                                 Mums!                  


På spaning efter något gott

 
Det mesta går att skapa av choklad...


...även diverse kroppsdelar


Alma nochade chokladen fullständigt...


...men fotboll på TV:n är intressant

Imorgon är det "bank holiday" i Frankrike, så helgen är inte slut än.

kramar Daniel

Så blev det äntligen torsdag och Sara och Chrille anlände! Det franska köket kittlade smaklökarna redan första kvällen och det var mysigt med en familjemiddag som bestod av fler personer än mig, Daniel och Alma!

På fredagen ”utforskade jag, Sara och Alma närområdet” (läs shoppade på Av Ternes) medan Chrille jobbade lite innan vi tillsammans begav oss mot 20 arr och Cimetiere du Pere Lachaise. För den oinvigde är det här bl.a. James Morrison och Edith Piaf har sin sista vila. Innan vi strosade på den höstvackra kyrkogården blev det lunch på ett cafe i närheten. Chrille – ja, även vi andra – var nöjd med de franska delikatesserna som erbjöds och han avsmakade här sin första gåslever. Det skulle bli fler…

 





På kvällen gick Alma på kvällsrestaurang för första gången. Bortsett från ett mindre trötthetsutbrott som resulterade i en kvart på trottoaren för mamma och moster så gick det galant! Maten var utsökt och servicen lika så på La Cave de Lanrezac– hit kommer vi gärna igen!

Lördagen bjöd dessvärre inte på något vidare väder så aktiviteterna anpassades därefter. Det blev en båttur på Seine följt av ”stros” i St Germain des Pres. Här köptes ”äkta Macrons” på anrika Laduree, Sartre hedrades med ett besök på Cafe Flore och slutligen blev det en lååång lunch. Och Christian han njöt av sin tredje gåslever :-) (nr två kom ju säkert som ni förstår under gårdagsmiddagen).

 

Med en suberb kock på besök såg vi mycket fram emot lördagens middag. Godsaker var inhandlade på marknaden och allt verkade lovande… Men så plötsligt började jag få allergikänning… Daniel fick 2 dagar tidigare någon form av reaktion och sen var det dags för mig… Fick fler och fler utslag och halsen mådde inte bra. Kulmen nåddes vid 04, när det var dags att mata Alma, och jag ser en människa i spegeln som ser ut som hon har gjort en mycket misslyckad läppförstoring – jag var helt uppsvälld! Läskigt och obehagligt så klart. Så, nu till det oväntade besöket. Vi fick återigen chans att testa fransk sjukvård – och den är fin kan jag meddela! Kl 04.30 får vi således HEMBESÖK av en doktor som ger mig en injektion och skriver ut medicin!

Nu på förmiddagen har vi vinkat av våra besökare – och det var trist som bara den! :-( - och sen införskaffat medikament. Jag känner mig något bättre men är inte direkt någon vacker syn… Ja ja, vi får se vad som händer härnäst – jag hoppas på att få rapportera lite mer positiva nyheter nästa gång!

STOR KRAM! Anna

 

ps. Moster och morbror - kom tillbaka snart, jag gillar er jättemycket och jag ångrar att jag var sån dramaqueen....! ;-) ds.

Ännu en härlig helg har passerat här i Paris och precis som så många gånger den senaste tiden slås jag verkligen av hur lyckligt lottad jag är. Kanske hjälper de senaste 2 veckornas bergochdalbaneåkning till lite grand, men just nu har jag så mänga anledningar till lycka.



Jag har en helt fantastisk familj. Alma och Daniel gör varje dag underbar här i Paris, men ni "där hemma" bidrar ju så klart också - ni är ju bara "a phonecallaway". Detta är ju det största och mest betydelsefulla här i livet.
Men sen finns det ju massor av annat att glädjas över också. Som t.ex

Att Alma firade sin 2 månadersdag med att sova en hel natt - det gillar vi skarpt!
Att vi nu har en topprenoverad (och även avdammifierad!) lägenhet.
Att vi har bokat en tur till Sverige för att träffa nära och kära.
Att vi hade en riktigt härlig höstdag idag med 10 grader friskt och strålande sol.
Att min kära vän och hennes prinsessor uppenbarligen har änglavakt.
Att lillasyster och hennes man (!! :-)) kommer hit på torsdag. 

Jag skulle som sagt kunna göra denna listan hur lång som helst känns det som!
Som tur är (?) finns det även lite motpoler...
Lillafröken klarade bara 2 månadersstrecket innan första förkylningen slog till igår kväll :-(. Host och snörvel och hjärtsnörp på mamman. Än så länge verkar hon inte allt för tagen dock.
Detta sabla strejkande (rent ut sagt!). Daniel skulle bara vara borta en natt denna veckan, kul tyckte vi, men nej då, då blir det väl lite strejk istället så att han ändå blir kvar i Italien, grrr. Jaja, tur är väl att jag har den där långa lyckolistan att fokusera på!

Annars räcker det ju för övrigt att bara vila ögonen på världens gulligaste tjej! Ingen som protesterar va?



KRAM till er alla som läser och TACK igen för alla omtänksamma kommentarer!
Anna

Jag har förstått att jag visst har lyckats med att oroa en del av er… Förlåt. Det var inte alls meningen men jag kände bara att jag var tvungen att skriva varför jag inte skrivit… typ. Förklara att tanken liksom varit lite upptagen av annat, men det blev ju kanske inte så bra… Hur som helst, idag har jag dock fått lite mer positiva tongångar och då är det ju på sin plats att förklara sig.

Jag har ju sedan en bit in i graviditeten haft knölar på halsen. Dessa har en gång avfärdats som ”graviditetsåkommor” och blivit testade. Nu när graviditeten är avklarad kände jag att det var dags att ta tag i en undersökning av dem igen, eftersom de uppenbarligen är kvar då. Således gjorde jag det förra måndagen och hej och hå, här i Frankrike sparar de inte på krutet. En komplett blodanalys på måndagen och ultraljud på halsen på tisdagen för att kolla upp en misstänkt sköldkörtel. Denna visade sig dock vara vid god vigör men på ultraljudet upptäckte man ”något i lymfan” som inte skulle vara där… ”Jag skulle inte oroa mig” sa doktorn samtidigt som han remitterade mig till skiktröntgen på hela kroppen… Detta var tillräckligt motsägelsefullt för mig för att jag skulle tro DET VÄRSTA. Således följde en vecka som var ganska tuff bitvis. På tisdagen var det dags att lägga sig ”i röret” (jag försökte skratta åt det och låtsas att jag var med i Grey´s Anatomy eller något, men som ni säkert förstår kändes det inte så lustigt). Undersökningen drog ut på tiden så jag fick inte se några resultat (vi skulle ju till Amsterdam!!) men läkaren gav mig muntliga på ”att allt var som det skulle”. För första gången på en vecka kändes det lite lättare att andas…

Idag har jag varit på ytterligare läkarbesök. Jag har nu fått bekräftat att alla mina värden är jättebra och att mycket otäckt kan uteslutas. Phu, gissa om det känns skönt. Dock ger sig ju inte den franska sjukvården med detta (vilket ju iofs nog är bra) så vi ska fortsätta processen. Först blir det lite medicament i en vecka sen beslut om biopsi, vi får väl se var det slutar. Just nu känns det som sagt faktiskt bra och jag tror kanske att vi kommer sluta på ”ruta 1” igen så småningom, alltså ”graviditets- och amningsåkomma”. Vi får se, och sannolikt lär ni få höra om det.  

Annars kan jag meddela att jag och Alma hänger i sovrummet idag (förutom läkarbesöket och sångstunden) eftersom vårt hem delvis är inplastat och fullt av renoveringsdamm och hantverkare. Badrum/köksrenoveringen pågår för fullt och verkar dra ut på tiden. Suck. (måste få beklaga mig lite…) Men nu gäller det att fokusera på att det blir fint när det är klart! Men att vara här med en 8 veckorsbebis är inte optimalt. Jaja, nu är det färdiggnällt!

Så, till er som oroat er, förlåt igen, det var inte meningen.

STOR KRAM!

Anna

ps. Alma bjussar på en bild från när vi kollade matchen på hotellet, hyfsat söt tjej säger jag bara! ;-) ds

Anna förvarnade om en hektiskt förmiddag igår, jag kan understyka, den blev hektisk. Alma hade knappast sovit sin bästa natt, själv låg jag vaken ett par timmar och grubblade över hur dagen skulle bli, men starten på morgonen blev bra....PAKETÖPPNING. Visserligen hade Almas present fastnat i postgången men jag kunde se fram emot tre presenter på sängen. Att något skulle innehålla heminredning hade jag förstått på den tomma lådan i hallen och det blev heminredning i form av en gonatt-text att klistra fast på väggen över sängen samt att vi numera kan servera baguetter i en snygg brödkorg. Det tredje paketet bestod av en ny resväska så att jag nu kan se ut som en riktig businessman på flyget. Tack tack.

Efter presentöppningen hade jag förhoppningar om att jobba, tyvärr låg nätet nere så det blev inte så mycket med det. Anna hade tid hos doktorn på förmiddagen och trots tidsbokning kan man aldrig vara säker på att få komma in i tid. Och visst drog det ut på tiden....Jag o Alma väntade hemma med målare springande in o ut i lägenheten, tiden gick o tåget skulle snart lämna perrongen. En hittills snäll Alma kände nog av pappas stress och efter blöjbytet var det en skrikande dotter. Anna blev färdig hos doktorn men vi hade inte tid att vänta hemma. Jag rusade med resväskor och barnvagn mot taxin där Anna kom springande från ett annat håll. Efter några svordomar för att vi inte klarade av att fälla vagnen kunde vi iaf sätta oss i taxin på väg mot stationen. Även om vi tyckte att taxin körde åt helt fel håll kunde vi knappt tio minuter innan avgång sätta oss på tåget......puuuhhh vad vi båda kunde andas ut.

Mitt i all stress lyckades jag tappa bort Almas napp, det visade sig dock att nappen hade fastnat mellan Almas body och hennes rygg och det kanske fanns en anledning till hennes besvikelse efter blöjbytet, hmmm. Tågresan klarade Alma galant och jag kunde börja ladda inför kvällens drabbning på Amsterdam Arena.



Framme i Amsterdam väntade storebror på hotellrummet och efter idogt bankande på dörren öppnade han till slut yrvaket. Nåja han behövde nog lite sömn efter en lång tågresa från Älmhult. Vi hittade snart ut från hotellet och letade oss fram till en mysig restaurang. Anna hade sett fram emot pommes med majonäs, och visst blev det det. Med ett par öl i kroppen vågade jag även på att kaxa mig lite mot ett gäng holländare vid bordet bredvid.



Föväntansfulla lämnade jag o brorsan Alma och Anna vid hotellet för att ta metron till stadion. Utanför stadion var det smockat med folk o vi krigade fram oss till barkanten för att grabba tag i en stor stark. Hejaramsorna duggade tätt och vi kände att vi röstmässigt kunde mäta oss med holländarna. Efter en rigorös säkerhetskontroll kunde vi snart skymta den gröna planen och spelarna som lattjade. Än så länge hade inte matchen börjat och hoppet om segern fanns. Du gamla du fria är alltid lika mäktig innan en landskamp och vi gjorde vad vi kunde för att få fart på de blågula.

Så började matchen...........4-1 som kunde blivit 7-0, eller 1-1 om Toivonen satt lobben? Mer analyser än så blir det inte.....

Idag tog vi en lugn morgon med frukost på hotellet. Därefter ut på stan för att insupa den Amsterdamska atmosfären. Stora delar av city var mysig med charmiga byggnader och smala gågator. Tyvärr blandas det emellanåt med den söta rökluften, sexshopar och mindre charmiga barer. Så värst mycket shopping blev det aldrig även om vi sprang in o ut i ett flertal affärer. Men god mat och mys i gott sällskap räcker långt

  

Trots käftsmällen fick jag en fantastisk födelsedag, tack Anna, Alma, Krigge och alla andra som hörde av sig under dagen.

Kram på er

Daniel

Tycker nog att jag/vi hittills lyckas hålla bloggen hyfsat uppdaterad trots ”diverse tidskrävande”. Förra veckan kan vi dock medge att det gick åt skogen. Veckan började tufft med att Daniel åkte till Italien och i samma veva fick jag ett besked som satte mig rejält i gungning… Helt plötsligt blev det lite annat fokus här hemma. Jag ska berätta om detta så småningom när allt förhoppningsvis känns bättre.

Men apropå bättre så har vi haft ett helt fantastiskt veckoslut! Mille anlände Paris sent i torsdags och helt plötsligt blev allt mer positivt! Till och med vädret ansträngde sig lite extra för vår skull och helgens outfits har således bestått i klänningar, shorts och kortärmat – det gillar vi! I 20-25 gradig värme har vi njutit av shopping, uteluncher, stros i Montmatre och picnic i Tuleiries-trädgåden – underbart!  Jag lovar lägga upp lite bilder så fort jag hinner. Hinner kanske ni tänker, ja det kan man ju tycka att man borde, men faktum är att denna veckan är minst sagt körig… Jag har föreläsning på universitetet i eftermiddag. Imorgon kommer byggarbetare på morgonen för renovering av badrum, jag ska på undersökning efter 10 och kl 12.25 är det meningen att vi ska åka till Amsterdam… Meningen?! Ja, det är ju strejk imorgon i Frankrike så vi får ju se hur det går men vi hoppas ju på att få fira Daniels födelsedag med en svensk seger i Amsterdam! Förhoppningsvis kan vi sen på onsdagen få njuta av lite sightseeing och dylikt. På torsdagen fortsätter sen programmet med ytterligare läkarbesök, sångstund och föreningsmöte för Svenska skolan. Som sagt, det är lite program denna veckan…

Summa summarum, vi hörs så fort vi kan och ha det så bra så länge!

KRAM på er!
Anna

Ps. Ska försöka fota Daniel HELT NYVAKEN imorgon och sen lägga bilden på bloggen…. Hämnden är ljuv! ;-) ds.

Att jobba och resa mycket under veckorna är inte alltid så skoj när det finns två underbara tjejer hemma. Då blir helgerna desto viktigare när vi kan umgås dag som natt. Och det har verkligen varit en helg med mycket gos. När vår dotter sovit gott under natten (=mamma o pappa sover oxå gott) är det underbart att på morgonen flytta över henne i vår stora säng och göra morgongymnastiken tillsammans. När Alma så bjuder på ett leende vet vi att det kommer bli en härlig dag. Vi har väl inte direkt stressat oss igenom helgen utan det har blivit sedvanlig frukostbuffé med radiolyssnande, lite putsande o fejande i lägenheten, ett par promenader i vagnen där nya härliga gator har utforskats. Dessutom har det slappats en hel del i soffan då helgen förutom ett gäng fotbollsmatcher även har bjudit på Ryder Cup i golf. Alma har liksom pappa följt det med spänning. God mat har det givetvis oxå lagats och ätits. Gamla säkra recept som biff stroganof och potatismos med köttbullar har blandats med nya smakupplevelser som laxburgare och pasta med skaldjur i vinsås. Dessutom gjorde jag chokladbollar till kaffet, tack Clara för inspiration.

Nu är det strax läggdags och imorgon åker jag till Italien igen för några dagars jobb. Återigen en vecka utan mina favorittjejer alltså. Tur då att jag har härliga minnen från helgen att drömma om.



Skit oxå att Liverpool förlorade igen....


...men det går iaf bra för Europa i Ryder Cup


På torsdag kommer Mille, det ser vi fram emot...alla tre

Kram Daniel