Familjen Kenne-Åström har inte mäktat med några klassiska julkort i år.
Dock insisterar den här lilla tomtetjejen på ett inlägg på bloggen, åtminstone, för att önska alla vi känner en riktigt GOD JUL!



STOR KRAM till er alla!
Anna, Daniel & Alma

Kommer ni ihåg att Alma blott 3 veckor gammal hade ett modelluppdrag för bl.a Sleepyhead (som vi med eller utan modellgage sannolikt har att tacka för Almas extremt goda nattsömnsrutiner!!) och att jag lovade er lite bilder när jag fått dem?
Det har tagit lite tid men de var väl värda att vänta på!
Här kan ni njuta av vår ljuvliga dotter (och även av oss båda då vi fick några privata bilder på köpet).



Mysigt...


Hallå kaninerna!


Jag kan ju nästan flyga mamma!


Men det känns lite tryggare här...


Jasså du tycker jag är sötast i världen...?
OK då, vi säger väl så då.

På söndag vankas dop för gullungen. Om inte förr så återkommer vi med fler bilder då!
Ha det fint så länge!

KRAM
Anna

ps. Fotografen heter Adion Allain, www.ADNCDN.com.
Väl värd lite smygreklam. ds.

Som ni i tidagare inlägg läste så tillbringade jag stora delar av veckan i Sverige. Måndagskvällen bestod av gymnastikuppvisning där Nova visade upp för farbror vilka konster hon lärt sig, därefter firade jag Malin som fyllde 30. Det var som vanligt härligt att träffa familjen och de underbara brorsbarnen, synd bara att jag hade mina älsklingar i Paris. Tisdag till torsdag var jag på ledarskapsutbildning i Åsljunga (ni vet där Åshöjden-böckerna har sitt urspung). Blåbärskungen hölls sig borta men en blåbärspaj slank ner. Vi fick likt förra gången smaskiga luncher och middagar, däremellan skulle man orka coacha sig själv och andra. Det var tre bra dagar men nu längtade jag hem till Paris.

Morfar hade hållt Anna o Alma sällskap under veckan vilket kändes skönt då Anna kan få några minuters andrum då o då. Morfar är en riktig fixare som satte upp en list i duschen (förhindrar översvämning på golvet), han köpte en längre duschslang(nu kan även personer över 1.75 stå raklånga i duschen), han installerade en dimmer i hallen (ökad mysfaktor) och han tryckte tvättmaskinen på plats (snyggt). Det hanns visst med en del mys med Alma oxå, liksom ett besök på Hotel Invalides, sångstund i kyrkan, shopping på stan samt hästfilmsmaraton med Anna in action åren 1988-1998.






Morfar åkte hem i lördags morse och vi tog en sedvanlig frukost med Melodikrysset. Denna gången skickades krysset in och hoppet att vinna ett armbandsur finns :-) Efter fransk vinterstudio på TVn tog jag Alma med mig för att shoppa på stan. Vi skulle handla julklappar till mamma. Det gick riktigt bra och om inte Alma skvallrar tror jag Anna kommer bli glatt överraskad. Lördagskvällen blev ett mycket trevligt besök hos familjen Ehn. Jag hade träffat dem som hastigast under julmarknaden, medan Anna har hängt med Kristin o barnen en del tidigare. En tidig inbjudan kl 17.30 avslutades inte förrän efter midnatt då middag, lek, några whiskeys och utbyte av franska upplevelser hade klarats av. Ett ämne som diskuterades var det franska köket. Karl-Johan och Kristin hade inhandlat guideboken "Zagat" där de bästa restaurangerna i Paris stod beskrivna. Mat är gott tycker vi så nu finns guiden även på 19 Av MacMahon. Vi får väl se hur många restauranger vi klarar av innan vi lämnar stan????

Idag har vi pysslat lite här hemma, gått en runda på stan och så har jag o Alma badat i stora badkaret. Hon tycker det är såååå mysigt att bada, och pappa tycker det är lika mysigt. Känsliga tittare varnas men nedan ser ni ett nakenfoto.

 

Tredje ljuset är tänt, julstjärnor lyser i fönstret och julklappar ligger gömda i garderoben.......snart är det jul

Kramisar från Daniel

PS. Grattis lillebror o Alle på era födelsedagar DS

Jag har nämnt det förut här på bloggen men i min värld tål detta att reflekteras kring igen. Konsten att känna att man har det hektiskt fastän man ”egentligen inte gör något”. Ofta upplever jag ju att jag har ”fullt upp” men när jag sen försöker sätta ord på vad jag gjort under dagen så låter det ju inte som om jag gjort något alls! Det är konstigt. Därför tänkte jag nu att jag skulle skriva ned hur vår dag sett ut idag. Kanske är det någon som tycker det är kul att läsa om den också ;-).

Idag vaknade jag vid 04.30. Alma rörde sig i sin säng och mina modersinstinkter var som vanligt omöjliga att döva. Vid 05 vaknar även Daniel eftersom han har ett tidigt flyg till Sverige. Vi konstaterar där på morgonkvisten återigen att det är jäkligt trist när han åker… Nu följer en dryg timme där jag inte kan somna om. Vid 06.15 tycker jag att Alma har bökat tillräckligt och jag chansar på att en tidig frukost kommer ge henne lust att ta sovmorgon… Rätt gissat av mig och när hon har ätit och somnat om somnar även jag. Jag vaknar sen vid 08.20 av lite mystiska ljud… De visar sig komma från vår nattliga gäst (Daniels fd kollega) som har svårt att komma ut ur lägenheten… Jag hoppar således ur pyjamasen, släpper ut honom och jag kan trösta honom med att han faktiskt inte är den första som haft problem med vår dörr!

Den senaste veckan har Alma varit duktig på att ta sovmorgon och det passar hennes mamma väldigt bra! Många av er vet ju vilken frukost-fascist jag är och jag kan således även denna morgon njuta av kokt ägg, yoghurt och musli, smörgåsar, juice och kaffe. Allt samtidigt som jag uppdaterar mig lite på facebook, läser ett par bloggar och chattar med Mille. Fin ”andrastart” på dagen. Vid 9.30 hör jag söta ljud från sovrummet. Då har vår prinsessa vaknat och är på ett fantastiskt gott humör (vem är inte det efter 12 h sömn inkl en god frukost?!) och de leendena som jag får där på morgonkvisten framkallar obeskrivliga lyckokänslor hos mig – tänk att denna fantastiska bebis är vår dotter! Lycka.

Min svenska mobil blinkar och jag ser att jag fått sms från Annika i Helsingborg som berättar att Alma är i hd! Samtidigt som Alma tar sin andra frukost så kollar jag in nätversionen av hd och hittar ju vår söta dotter där! Har fått tips av lillasyster om en ny app till iPhonen som jag passar på att ladda ner (gratis samtal – det gillar vi!) och sen måste jag så klart ringa och prata med henne också… Nu har Alma ätit färdigt och ”pruttpratar” glatt med moster. Jag hinner för övrigt svära tyst för mig själv om fransk telefoni då telefonen återigen inte verkar funka, men konstaterar sen att sladden visst är urdragen. Huvudmisstänkt till denna handling är ovan nämnda nattgäst! ;-) Inser att säkert både pappa och farmor har försökt ringa för att meddela Almas tidningsmedverkan och detta får jag mycket riktigt bekräftat när jag pratar med dem. Nu har klockan hunnit bli 11 och jag inser att Alma sannolikt är på gott humör någon halvtimme till och att jag borde utnyttja detta till en dusch. Sagt och gjort, Alma i babysittern och jag i duschen! 

Nu följer någon halvtimme när jag förödmjukar mig fullständigt (tur att ingen ser mig!) för att hålla Alma på humör (lyckas!) och samtidigt gör mig i ordning för vår lunchträff. Vid 11.40 inser jag att Alma behöver en liten nap. En trollmorssång senare somnar hon också i min famn men jag får lägga ner henne i sängen eftersom jag ska hänga en tvätt innan jag går. Lägger man Alma i sängen på dagtid sover hon sällan särskilt länge… Denna gång blev det exakt 15 minuter, men det var å andra sidan vad jag behövde för att skicka ett mail till hennes familj om bilden i tidningen, hänga upp tvätten och packa skötväskan. Strax efter 12 packas sötnosen in och vi kilar över gatan till vår gulliga granne som bjudit oss på lunch (om du läser detta E –tack igen!).

Vid halv 3-tiden är vi tillbaka hemma. Lilla fröken tar en lååång eftermiddagsfika (lunchen var kort för hennes del) och är sedan på gott humör. Vi tar således en session i babygymmet och sedan kommer jag på att vi nog skulle fixa att städa av här lite (morfar kommer ju imorgon!) eftersom Alma verkar vara nöjd med att leka med elefanten (läs sitta i babysittern). Således racer jag runt med dammsugaren och då och då finner jag mig själv stående framför vår dotter och återigen bete mig som en idiot för att locka fram de där underbara leendena och hålla henne på gott humör. Hm, som sagt, det är verkligen tur att ingen ser mig… Detta håller under lite mindre än en timmes tid. Eftersom Alma sovit 30 min sen i morse (tog en 15 min nap hos E också) så behöver man ju inte vara Einstein för att räkna ut att hon nog är lite trött. Städprojektet avbryts således och sötnosen packas in och ner i vagnen.

Vi hinner inte särskilt långt innan hon sover som en stock. Jag passar dock på att ta mig en liten runda som påpassligt även tar mig till affären. Nu inser jag dock att risken är ganska stor att hon vaknar (hon har nu sovit ca 30 min). Mycket riktigt, när jag står i kassan vaknar hon. Hon är vaken hela vägen hem, tar ca 10 min, men precis när vi kommer in på innergården slocknar hon igen. Jag är ganska övertygad om att hon kommer att vakna omgående när vi är inne så jag tänker OK, jag skyndar mig att städa badrummet. Check, hon sover fortfarande. Hinner nog damma också. Alma sover fortfarande. Köket med, japp. Jag hinner nog äta kvällsmat… Jajemensan. Chatta lite till med en kompis. Inga problem. Nu är kl 18.15 och hon har sovit sen 16.30… Ska jag hinna något mer? Jo men visst, jag hinner även fylla i papper för återbetalning vid läkarbesök och betala räkningar! Herregud nu är klockan halv 7 och lägenheten är städad, jag har uppdaterat mig på nätet och alla uppdrag är utförda! Det är ju förträffligt! Eftersom Alma nu har sovit i 2 h försöker jag väcka henne. Inte alls enkelt faktiskt men när jag mutar henne med mat som vaknar hon till tillräckligt för att just orka äta. :-)

Efter att Alma har smält maten är det dags för ett kvällsbad. Hon älskar verkligen att bada och är så vansinnigt söt när hon ligger där och flyter i baljan så jag återigen får galna lyckokänslor. Vilket mirakel hon är! Mellan 8 till 8.30 myser vi lite i soffan, leker lite med hästen och pingvinen och har det allmänt fint. Vid halv 9 tar jag beslutet att det är dags för sista kvällsmaten. Alma protesterar inte men det är visst tröttsamt att äta så det hela slutar med att hon somnar i min famn. Klockan i vårt sovrum lyser 20.56 när jag lägger henne i sin säng och hon gosar ner sig med sin snuttefilt.

Sädär ja, då sover Alma och vad ska jag hitta på? Kanske kolla på ett avsnitt av något fin serie? Detta hinner jag tänka och sen ringer Daniel. Vilken timing. Jag ger honom samma redogörelse som jag nu skrivit ner och får mig senaste uppdateringen från livet i Älmhult. Det känns som vanligt lite tungt när han är där, och hela familjen är samlad, men jag är här. Ja ja, nu ses vi snart i alla fall. Vi avslutar samtalet med att jag säger att jag ska se på ett avsnitt med den planen reviderades ju som ni märker ganska fort. Det blev ett blogginlägg om en dag ”där jag egentligen inte gjort någonting”. Med tanke på längden på detta blogginlägg så inser jag att jag faktiskt gjort en hel del trots allt. Kanske är det också därför man kan vara lite trött på kvällskvisten även om man ”bara varit hemma”. Hm. Tror det va?

Om ni har stått ut att läsa ända hit vill jag gratulera er. Bra jobbat. Men nu vet ni i alla fall vad jag hade för mig min mammalediga dag den 6 december. Nu återstår det nog faktiskt inte så mycket mer än ett besök i badrummet och sen kommer jag alldeles säkert att somna med ett leende på läpparna (även om jag längtar efter Daniel!) eftersom jag legat en stund och lyssnat på Alma som sover. Världens mest underbara. Vilken ynnest att få vara mammaledig med henne. Och göra ingenting hela dagarna! ;-)

KRAM PÅ ER ALLA!
Anna

I princip varje torsdag går jag och Alma till kyrkan. Inte har jag väl någonsin trott att jag skulle ta dessa ord i min mun, men så är det heller inte direkt ett regelrätt kyrkobesök vi utför. Nej det är så att vid Svenska kyrkan i Paris har man en verksamhet som kallas ”Minus 3” där barn som är mindre än 3 år är välkomna. Där träffas barn, mammor (flest), pappor (få) och au pairer (en del) och äter, sjunger och fikar. I nämnd ordning, tja förresten, en del tar nog sig en kanelbulle ganska omgående när de kommit innanför dörren…! Det är hur som helst väldigt mysigt och trevligt och jag och Alma har stiftat flera nya bekantskaper här som vi är väldigt glada för!

Just idag kändes det lite extra skönt att få komma iväg till kyrkan och att få någon att prata med och även skingra tankarna lite… Tänkte att jag skulle bjussa er på en bild så att ni vet varför jag och Alma gillar torsdagar!

 

Nu längtar vi mest till ikväll när Daniel kommer hem efter 4 långa dagar i Italien. Det är i alla fall för väl att man har en sån här underbar tjej som håller en sällskap när ens älskling är borta!



EN STOR TORSDAGSKRAM TILL ER ALLA!
Anna

Jag vet att du nu har det bra men för oss känns det ändå tomt och ledsamt...
Här får du en bild på dig och mormor som du kan titta på när du läser bloggen i himlen.
Vi saknar dig!