How do I live
Så hette en låt som gick på repeat en sommar (av helt andra anledningar ;-))när jag och Mille var på vår årliga Falsterbotur. Den har de senaste dagarna poppat upp i huvudet igen och framför allt betydelsen av orden.
How do I live without this. Hur lever man utan Paris?
OK, nu är jag lite dramatisk, jag vet att det kommer att bli fint att flytta tillbaka till Sverige igen, men oj vad jag ändå kommer att sakna Paris. Jag förstår att jag har separationsångest och att jag och staden delvis har gått tillbaka till någon slags "smekmånadsfas", men det hjälps inte. Paris är en stad att älska och en stad att sakna.
Titta bara på detta. Jag är på väg till sjukhuset för sista (planerade iaf) strålningen och vad ser jag om jag lyfter blicken... Den synen kan faktiskt inte slås hur vacker vägen till sjukhuset i Sverige än må vara.
Tack lillasyster som har lyckats ta en fantastisk bild.
Kram från en lite sentimental Anna
Förstår att det är en fantastisk syn men jag kände en värme i mitt skånska hjärta när jag såg ett alldeles gult blommande rapsfält. Ibland kan även det lilla ge en tillfredsställelse. Så välkommen tillbaka till Sverige när det blir dags.
Fint att även du kan njuta av utsikten från tåget (trots den mindre trevliga destinationen). Den är ju faktiskt helt fantastisk...
Precis som du.
Puss!
Den låten... Oj oj oj! Jag blir tårögd bara jag tänker på den sommaren (ja o alla andra Falsterbosomrar med dig Sötis). Förstår att du har seperationsångest. Tro mig, jag vet.
Men du är ju en mästare på Long Distance...så det kommer du fixa även med Paris :)!
Njut av tiden som återstår i den underbara staden. Vem vet, ni kanske flytttar tillbaka en vacker dag :)
Håller med Unni - de där rappsfälten går inte av för hackor :)
Snart ligger vi i solstolarna i Mölle, läser en blaska, dricker lite vin (kanske lite chippa o dippa) och har det förbannat härligt!
Längtar efter er!!!
