Vet ni vad, med mycket vilja och lite tålighet för illamående kan man även samma vecka man behandlas med cellgifter få vara med om många trevliga saker, det kan jag efter förra veckan intyga! Bevis på detta? Jo när vi i söndags fick uppleva vår första franska vinmässa!

I en mässhall nära oss hade en anselig, någon sa 1500 (??!), mängd vinodlare samlats för att vi skulle få chans att provsmaka och handla mer än vad vi från början hade tänkt...



Som tur var hade vi fått rekommendationer vilket stånd vi skulle uppsöka, det fanns ju som sagt en del att välja mellan...

 

Vi provsmakade således glatt och det tog inte särskilt lång tid innan vi köpt så mycket vin som vi kunde bära med oss hem...! Kanske tur att vi bara hade en kärra med oss?

Trots att fortskaffningsmedlet hem var buss var Daniel tvungen att testa alkomätaren innan vi gick ut! Hur många promille? Nej, det får han avslöja själv...



Såhär såg ekipaget ut på vägen hem...
Och på bussen blev det visst lite trångt! :-)

 

Vad Alma tyckte om att vara på vinmässa?
Jo det kan jag berätta, hon tyckte det var en perfekt miljö i mässhallen för en eftermiddagslur på en dryg timme. Hon ville däremot inte missa den extraordinära upplevelsen bussturen så då vaknade hon till och såg ut såhär:



Hyfsat glad tjej!

Som allra hastigast kan jag avsluta med att säga att denna omgången av cellgifter innebar lite lindrigare illamående. Idag, 8 dagar efter start, har jag knappt mått illa alls och det kan jag meddela är oerhört skönt! Jag vill igen tacka alla er som supportar mig på alla möjliga vis, jag är verkligen rörd och oerhört tacksam att ha så många omtänksamma människor runt omkring mig!

Ha det nu så bra - för det tänker jag ha!

KRAM PÅ ER!
Anna

Jodå, en burk med soldatens ärtsoppa värmdes på till middag ikväll. Jag får passa på att laga några av mina favoriter(ej Annas) när hennes aptit inte tillåter intagning av föda. Bäst kanske ändå pannkakor med grädde o sylt smakade till efterrätt.

För mig har veckan rusat iväg, men för Anna går dagarna lite långsammare. Vi låg över på sjukhuset natten mellan måndag o tisdag och kom hem till en sprudlande glad dotter och en lika glad mormor. Det var inga bekymmer där inte. Snart började dock Anna känna av det förväntade illamåendet och likt förra gången är sängen det bästa stället. Även om tröttheten och illamåendet har funnits där under två dygn tycker jag Anna verkar piggare denna gången. Äggmackor, hallonsmoothies och melonbitar har gått bra att äta och om ett par dagar hoppas vi att det även ska smaka gott att äta.

Idag har Alma och mormor varit i kyrkan och sjungit. Sen tog de en långpromenad i det underbara vårvädret. Själv tog jag mig ut på lunchen, köpte en baguette med tonfiskröra och slog mig ner på en gräsplätt och lapade sol. Annars har jag under dagen mest funderat på om ni som IKEA-kunder kommer märka att det saknas ett hål i en av våra nya produkter. Det känns i det stora hela som ett ganska banalt problem men det är just mellan dessa två världar som mina tankar hoppar.....Annas kamp mot sin sjukdom och IKEA-kundernas klagomål på dålig kvalitet. Eller är det kanske två andra världar......Annas tillfrisknande och IKEAs nöjda kunder. Det är upp till mig att bestämma över mina tankar och det är bra mycket roligare att tänka positivt.

Att ha en dotter som Alma gör det lättare att tänka positivt. Hennes nya upptäckter och framsteg, hennes försöka att kommunicera, hennes små händer som känner på mitt ansikte, hennes gosiga kind mot min, hennes försök att stoppa nappen i munnen, hennes kletiga ansikte när hon äter gröt, hennes rysningar när hon äter något äckligt, hennes ivriga hoppande i gåstolen, hennes gos med snutten när hon ska somna, hennes nyfikenhet och framför allt hennes eviga leende när jag tittar på henne. Hon är bara bäst!

Vi kan säga att helgen började redan i torsdagskväll. Jag och Karl-Johan (ett KFF-fan vars fru umgås med Anna) begav oss til Parc de Prince för att kolla in PSG-Benfica i Europe League. Före dagen fanns förhoppningar om att Liverpool skulle möta just PSG i nästa omgång, tyvärr blev det inte riktigt så. Matchen var dock en riktig höjdare med målchanser åt bägge håll och ett folkhav av skrikande portugiser på läktarn. Har nu sett två matcher i Europe League där bortalagen har haft fler supportrar på läktarn än Paris. Undrar om det beror på svalt fotbollsintresse bland parisare eller om det i staden bor så ofantligt mycket folk att det finns 10000-tals supportrar till samtliga motståndarlag....Ett kryss räckte inte för Paris i och med förlusten borta och samma öde väntade det tyvärr för Liverpool.

Nåja, livet går vidare för det och efter att ha jobbat hemma under fredagen skulle jag o Anna ut och äta på kvällen. Barnpassningen var lättfixad då Clara var på besök. Bord var bokat på "Le Hide" som ligger runt hörnet och det kändes lyxigt att inte ens behöva knäppa jackan för att gå ut o äta. Det var en mysig o trång restaurang och jag uppskattar när det är ett hål ut till köket så man kan spana in hur kocken jobbar. Maten var kanske inte outstanding men det blev en mysig kväll där jag o Anna kunde få tid för varandra.

Lördagen var vikt åt en tripp till Normandie. En kollega på jobbet erbjöd sig att köra och vi var inte sena på att hänga på. Alma hade inte sovit sin bästa natt och vaknade upp med 38graders feber. Men oansvariga föräldrar som vi är tog vi ändå med henne på en utflykt. Efter en dryg tvåtimmars färd norrut nådde vi Etretat och kunde se havet. Det visade sig vara en fantastisk plats som slog alla förväntningar. Solen sken, havet glittrade i blågrönt och de vita klipporna reste sig majestätiskt upp ur havet. Kolla själva

      

      

Och efter en skön promenad en fantastisk 3-rätters lunch

   

Vidare sen mot Honfleur och nästa pärla här på jorden

      

Här blev det ingen 3rätters utan istället ett glas cider som var lokatl bryggt. Cidern här smakar inte som den söta cidern vi har i Sverige utan snarare som överjäst äppelmust. Inte så gott den första klunken men jag tror det kan bli en favorit så småningom så två flaskor följde med hem. Nöjda och något trötta drog vi oss hemåt mot Paris. För er som undrar hur Alma klarade utflykten kan jag meddela att hon var nöjd o glad när vi var ute o gick och sov 90% av bilresan. Hon är bara fantastisk!

Idag tog vi en lunchpromenad till Place de Clichy. Det var något kylslaget på väg dit, men efter en burgare på Quick kom solen fram och vägen tillbaka var en ren njutning. Vi stannade till i Parc Monceau och Alma fick sin livs första lekstund i en sandlåda. Och visst gillade hon det även om hon saknade både spade o hink.



Imorgon är det dags för Annas nästa omgång av cellgifter. Det är givetvis en stor kontrast till den fantastiska helgen som just passerat. Vi är dock övertygade om att det är helger som denna som ger oss(Anna) energi att bekämpa cancern och genomlida dagar av svårt illamående. Anna är en oerhört stark person och jag vet att jag bara sett en bråkdel av den vilja som finns inom henne. Vi är tacksamma för alla som hör av sig och stöttar oss och ni får ha förståelser för att vi inte alltid orkar svara.

Kram kram

Daniel

OK, nu har det gått så där lång tid igen som jag, eller vi, egentligen inte vill att det ska gå mellan gångerna vi bloggar. Dock är det väl så att om man någon gång har en giltlig anledning så är det nu…

Jag har nu upplevt min första omgång cellgifter och det var väl inte det roligaste jag varit med om precis. Utan att gå in på allt för många detaljer kan man väl säga att det var som att ha en riktigt tuff magsjuka i 3 dygn följt av illamående till och från ytterligare ett par dagar. Trötthet utöver det vanliga där tex att svara på sms och telefonsamtal var omöjliga uppgifter. Jag vill igen tacka för alla peppande och omtänksamma hälsningar jag fick och får, ledsen att jag inte har svarat på alla men hur löjligt det än låter så har jag inte kunnat. Idag är det ju exakt två veckor sedan behandlingen startade och jag känner att jag är tillbaka i bra form. Faktum är att jag tom mår lite bättre fysiskt då nästäppan och locket för örat har släppt!

Psykiskt är detta ju så klart tuffare än vad man kan (mar)drömma om. Mestadels mår jag dock ganska bra och lyckas fokusera på positiva saker, men ibland tar oron och rädslan över. Så kommer det ju så klart att vara så det är väl bara att vänja sig antar jag… Nu är det nog talat om detta för denna gången dock.

Som många av er sett (sorry att jag retas lite men jag kan inte låta bli) så är det vår här i Paris nu! Det är så varmt och härligt och vi njuter för fullt! Det har varit lunch utomhus och härliga promenader utan ytterkläder på! Idag var jag tvungen att plocka av Alma (den tunna) mössan för hon blev alldeles för varm. Apropå Alma så fortsätter den gullungen ju att skratta sig igenom livet. Hon har ju haft mormor och mostrar på besök och det gillas skarpt. Hon håller som bäst på att uppleva nya smaker – vilket ofta resulterar i ganska söta rysningar – och världen från ett stående perspektiv. Mormor har köpt en gåstol som hon nu manövrerar utan problem runt här i lägenheten. Mamman och pappan är löjligt stolta.

Denna veckan ska vi förhoppningsvis fortsätta njuta av värmen och allt annat som livet har att erbjuda. På måndag är det dags för nästa omgång och då blir det som sagt inte så mycket njutning.

Ha det så bra så länge, här har ni lite bilder att njuta av ;-) också.

  
Vår i Paris!
 
Världens sötaste!

Och kanske också världens gladaste?!

KRAM, Anna