Det var strålande sol och lite småkyligt när jag o min coach(Anna) gick med förväntansfulla steg upp mot triumfbågen. Trafiken runt rondellen bestod denna morgon av maratonlöparnas uppvärmning istället för fyrhjuliga fordon.

       

Snart pussade jag hejdå till Anna och ställde mig i fållan som var tllägnad 4tim15min löparna. "I gotta feeling" gick på repeat i högtalarna och jag var riktigt fokuserad o laddad. Kl 8.45 släppte de iväg elitlöparna och snart började även vi lite längre bak närma oss startlinjen. Bland 4.15 löparna sprang det två harar som skulle hålla ett jämnt tempo genom loppet och det var dessa jag siktade in mig på. Så tog jag steget över startlinjen och racet var igång. Det var en hel del saker att tänka på så här i början av loppet. Asfalten var täckt av kastade kläder och ponchos, det var inte läge att snubbla efter 200m och bryta loppet. Löpare fanns överallt och det gällde att hitta en kvadratmeter till sig själv som det gick att löpa på. Stora frågan var dock om tempot var hanterbart? Till de positiva tankarna fanns givetvis stämningen. Publiken hejade och spelade musik och stämningen bland löparna var uppåt.

Det var en ganska behaglig resa de första 10km där jag följde min hare och kunde njuta av väder och stämning. Så efter 11km blir haren kissignödig och springer ut i buskarna. Jaha, är det läge att följa efter eller ska jag löpa på? Jag sprang vidare även om jag 5km senare själv fick springa ut vid sidan av vägen och tömma blåsan. Det dröjde till 17-18km innan jag började känna av att jag faktiskt sprang. Temperaturen hade nu stigit och svetten började rinna. Var femte km var det vätske och matkontroll, men det var tur att jag hade med egen dricka att kunna ta mellan stationerna. Så passerade jag 21,1km och insåg att vinnaren redan var i mål, suck! Vi sprang nu utmed Seine och jag hade fått rapporter om att Anna satt o väntade på mig vid Hotel de Ville. Jag spanade och visst fick jag under ett par sekunder se ett leende med kameran beredd. Det gav extra energi!

       

Jag kände mig fortsatt fräsch och passerade en hel del löpare som verkade vara betydligt tröttare än jag. Vid 29km hade jag precis passerat Eiffeltornet och fick återigen besök av Anna vid sidan av banan, fortfarande hyggligt fräsch i benen.

   

Vi sprang nu förbi Roland Garros på vår väg in i Bois de Bologne och de sista 7-8km, och jag hade fortfarande haren nära mig. Så kom vattenhålet vid 35km där jag stannade till för att sno åt mig en flaska och en banan. När jag sen började löpa igen var det på stumma ben. Haren hade dessutom fått ett 20-tal meters försprång och det var jobbigt att ta igen. Jag gjorde mina försök men jag hade behövt Norrtugs förmåga att ta mig fram i klungan. Det var löpare överallt och bitvis var nu vägen lite väl smal för att ta sig fram. Jag såg hur haren steg för steg försvann samtidigt som jag själv kämpade med tröttare och tröttare ben. Med 2km kvar blev vägen bredare igen men benen var fullständigt slut. Den spurt som jag trodde jag kunde lägga in var nu förbytt mot sega ben och istället blev jag omsprungen av betydligt fräschare löpare. I sista kurvan stod Anna igen och nu var jag nära målet.

       

Med tunga steg passerade jag mållinjen, ÄNTLIGEN! Jag fixade det, ett maratonlopp, kan inte riktigt fatta det!? Löparna runt omkring mig verkade förvånansvärt pigga medan jag knappt kunde röra mig. Med stapplande steg gick jag hemåt för att få en kram av Anna, det var underbart att vara hemma igen. Återhämtningen bestod sen av ett varmt bad, en chokladkaka(tack Kajsa), vatten och sportradion.

   

Så slutligen lite statistik
Placering totalt: 19632
Placering män: 18560
Tid: 4tim 17min 44sek (2.08.55 efter 21.1km)
Vinnartid: 2tim 6min 41sek (Tadesse Tola, Etiopien)
18st födda 1939 eller tidigare sprang fortare än jag!?

Skönt att ligga i soffan idag, kram Daniel

PS. Grattis Göran på födelsedagen! DS