Frågan är om detta är nödvändigt...? Antagligen inte men faktum är att det ju sannolikt aldrig mer bliir "Anna och Daniel i Paris"... Lider hon fortfarande av separationsångest tänker ni nu kanske, men nej, jag kan lugna er med att det är bättre nu... MEN det är ändå så att jag nu är i Sverige - hela sommaren - och Daniel kommer att fortsätta att åka Europa runt - Frankrike, Italien, Tyskland, Sverige - i alla fall i juni och juli. När vi sen tillsammans återvänder till Paris så har vi ju någon liten med oss... :-) Ja ja, det var bara ett litet utlägg kring det som upptar mina tankar en del just nu...

Här kommer ett inlägg på "Anna i Mölle-bloggen":
Flög ju till Sverige i söndagskväll och pappa kom och hämtade mig PÅ Kastrup! :-) Så många gånger som man landat där och mötts av välkomnande människor vars flaggor alltid viftat för någon annan, men denna gång var det någon som väntade på mig - lycka! :-)
Lagom till min "hemkomst" till Sverige verkar även sommarvärmen kommit. Således har jag kunnat starta dagarna med frukostar på vår underbara altan (jag ska fota någon dag så ni också kan se) - svårslagen start på dagen helt klart! Dagarna har sen fyllts med idel kära återseenden, som sig bör. Kvällarna fylls, likt i Paris, mest med fotbolls-VM, men inte mig emot!

Idag har jag även skrivit in mig i det svenska sjukvårdssystemet. Känner en stor tacksamhet till Frankrike och hela dess sjukvårdssystem för det har verkligen fått mig att uppskatta vad vi har här i Sverige...! ;-) Snälla barnmorskor, som är tydliga och som man förstår vad de säger, inte fler provtagningar är vad som behövs, en känsla av att det finns hur mycket tid som helst för mig och inte minst - hela kalaset är gratis! Fantastiskt.
Härligt är ju också så klart att någon liten (och även mamman!) verka vara ett praktexemplar även här i Sverige ;-).

Imorgon blir det förhoppningsvis någon timme i solen, några uträttade ärenden och sen en tur söderöver för att hämta Daniel. Tror dock att han får ta sig över bron själv den här gången... 

Hoppas ni har det fint allesammans och om vi inte hörs innan önskar vi er en
RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR!

KRAM, Anna

Här är två bilder från förra sommaren - för er som inte vet vilket paradis jag befinner mig i!

 

Det är mindre än 7 dygn kvar nu.

Mindre än 7 dygn till jag ska lämna Paris, vår fantastiska hemstad, och 19 Av Mac Mahon, vårt underbara hem. Jag vet att jag har världens bästa anledning till att jag inte ska var här på ett par månader men tillåt mig ändå att få tycka att det känns lite tungt idag.

Den här stan och livet som levs i den här stan är lätt att älska. Det är svårt att sätta ord på exakt vad det är men sannolikt är ju just det en anledning till att man känner såhär. Vilken separation som helst kan ju få saker och ting att glimra lite orealistisk mycket, men jag tycker verkligen om Paris och vårt liv här.

Visst ska det bli skönt att komma hem till nära och kära i trygga och bekanta Sverige men tillåt mig ändå att i sommar få önska att jag vore här ibland. Det finns så mycket att längta till, så mycket kvar att göra... 

Jag är inte mätt på att se både Triumfbågen och Eiffeltornet när jag kliver utanför min port.
Jag har inte handlat tillräckligt mycket godsaker nere på ”vår” marknad vid Rue Poncelet.
Jag har definitivt inte ätit tillräckligt med croissanter från Paul.
Jag har inte insupit tillräckligt många metrodofter än (Daniel säger att jag är knäpp men den doften är något alldeles extra).
Jag har inte på långa vägar sett allt som jag vill se i den här stan.
Jag har definitivt inte lärt mig tillräckligt mycket franska.

I morse när vi vaknade konstaterade Daniel att vi sannolikt har 5 ensamma nätter kvar tillsammans i vår säng. (Ev behövligt förtydligande: D åkte till Italien idag, jag åker till Hbg på söndag och efter sommaren är vi inte längre ensamma…) Det känns lite galet.

Oftast tar Daniel morgonflyg till Italien. Det innebär att han pussar mig hej då på morgonen mellan 05-06 och då är jag knappt vid medvetande. Detta är klart mycket bättre än när han åker vid 16-tiden. Ni som känner mig vet ju att avsked inte är min starka sida och på eftermiddagen är jag definitivt vid medvetande och dessutom med en extra dos av hormoner i kroppen… Hm. Vad jag försöker säga är att kanske hela det här inlägget beror på att jag är lite, hm, känslig idag.

Jag vet inte.

Jag vet bara att det är 7 dagar kvar för mig i Paris.

Och det är inte särskilt mycket det.

KRAM, Anna

Hej på er!

Tänkte att det var hög tid för mig att göra entre på den här bloggen! Jag har tålmodigt fått acceptera diverse uttalanden om mig men nu kände jag att det var dags för en förstahandskälla här! Jag har ju förstått att min kusin har en alldeles egen blogg, www.lifeasharriet.blogg.se , så ett litet inlägg tycker jag inte alls är för mycket begärt...!

Idag blev det extra varmt i min enrummare och jag förstod att mamma och pappa var hos ultraljudsgubben igen. Förstod att de var väldigt nyfikna på mig men eftersom jag var så väldigt medgörlig sist och ställde upp på hur många foton som helst så bestämde jag mig för att vara lite busig idag. Således lekte jag lite kurragömma med mig själv och gav bara ett litet smakprov på mitt annars mycket söta ansikte - de måste ju ha lite att längta efter!

Annars fick mamma bekräftat det hon misstänkte dvs att jag har snurrat runt och nu ligger med huvudet nedåt. Det är kul tycker jag för det är så fin svikt i mammas revben när jag övar mig på att sparka! :-) För övrigt kunde farbrorn berätta för mamma och pappa att jag växt massor och nu ligger över min kurva! Vissa av mina värden är jämförbara med bebisar som är 2 veckor äldre än jag! Jag har förstått att min moster ska gifta sig ganska nära det datum jag tänkt titta ut och därför tänkte jag att det kanske är bra att växa till sig lite så kan man ju i värsta fall komma lite tidigare...!

I övrigt har jag firat starten av fotbolls VM med lite extra sparkträning idag. Formen känns stabil får jag säga. Jag har förstått att det i år gäller att heja på Frankrike eftersom Sverige inte lyckats kvala. Rätt bra ändå att man kan välja lite, vara lite medgångssupporter liksom. Jag och mamma fick annars precis sms från pappa som är nere vid Trocadero och hejar tillsammans med 20 000 andra...! Kan tänka mig att det är ganska schysst stämning där!

Nu ska vi heja lite mer ordentligt här hemma, men först, lite bilder...

                        
Mamma gillar inte att visa upp magen på bild men jag hörde att min moster önskade sig det och dessutom är det ju JAG som bestämmer idag, så Voila! 

             
                       Här är jag när jag leker kurragömma, hihi.

Nu, ALLEZ LES BLEUS et À bientôt!

Lilla jag

ps. Om jag är en tjej eller kille...? Nej det tänker jag inte avslöja än... Pappa tror sig veta... Vad tror ni? ds.

Skulle man kunna fylla med att rätta närmare 40 gymnasiearbeten om "Livsstil, livsmiljö, hälsa och livskvalite" - men det är verkligen ingenting jag skulle rekommendera.
Rättning är verkligen mitt annars roliga yrkes stora "medaljbaksida".
DÖDEN.

Jag skulle då hellre rekommendera er att på er lilla lilla rast lååååångsamt promenera upp till McD och köpa en McFlurry Daim som ni sedan avnjuter i det strålande solskenet.
TOTAL NJUTNING.

Annars kan ni också, som jag definitivt har gjort hela dagen, längta efter besök från Sverige som kommer ikväll!
Välkomna till Paris Martin, Malin & Hilmer!

   
Nu får ni gosa med varandra...
   
 
...för jag tänker nämligen gosa med er son!

KRAM till er alla!
A

Små och stora förändringar har skett men oavsett kanske det är dags för en liten rundtur hemma hos oss...?

   
Lite mindre plats till oss numera... Men det bjuder vi ju gärna på! :-)


Hyllan är det senaste tillskottet i "någon litens sovrum".

   
I badrummet har vi bytt brunt/beiget mot vitt/grönt.


Hallen har nog inte genomgått några större förändringar... Jo förresten, hallmattan flyttar till Daniels stora förtjusning inte längre på sig - halkmatta införskaffad!

   
Köket är nog sig mest likt... Men den fina röda soptunnan är ganska ny! :-)


Matplatsen och familjehyllan! :-)

     
I vardagsrummet har vi fått ett nytt rött skåp :-).


Pelargonierna är fortsatt superfina!

   
Och så var det till sist andra änden av vardagsrummet.

Sådär ja, nu vet ni hur vi har det.
Nu är regnuppehållet i Franska Öppna slut så nu har jag inte tid att blogga längre - HEJA SÖDERLING!

Anna