Det är mindre än 7 dygn kvar nu.

Mindre än 7 dygn till jag ska lämna Paris, vår fantastiska hemstad, och 19 Av Mac Mahon, vårt underbara hem. Jag vet att jag har världens bästa anledning till att jag inte ska var här på ett par månader men tillåt mig ändå att få tycka att det känns lite tungt idag.

Den här stan och livet som levs i den här stan är lätt att älska. Det är svårt att sätta ord på exakt vad det är men sannolikt är ju just det en anledning till att man känner såhär. Vilken separation som helst kan ju få saker och ting att glimra lite orealistisk mycket, men jag tycker verkligen om Paris och vårt liv här.

Visst ska det bli skönt att komma hem till nära och kära i trygga och bekanta Sverige men tillåt mig ändå att i sommar få önska att jag vore här ibland. Det finns så mycket att längta till, så mycket kvar att göra... 

Jag är inte mätt på att se både Triumfbågen och Eiffeltornet när jag kliver utanför min port.
Jag har inte handlat tillräckligt mycket godsaker nere på ”vår” marknad vid Rue Poncelet.
Jag har definitivt inte ätit tillräckligt med croissanter från Paul.
Jag har inte insupit tillräckligt många metrodofter än (Daniel säger att jag är knäpp men den doften är något alldeles extra).
Jag har inte på långa vägar sett allt som jag vill se i den här stan.
Jag har definitivt inte lärt mig tillräckligt mycket franska.

I morse när vi vaknade konstaterade Daniel att vi sannolikt har 5 ensamma nätter kvar tillsammans i vår säng. (Ev behövligt förtydligande: D åkte till Italien idag, jag åker till Hbg på söndag och efter sommaren är vi inte längre ensamma…) Det känns lite galet.

Oftast tar Daniel morgonflyg till Italien. Det innebär att han pussar mig hej då på morgonen mellan 05-06 och då är jag knappt vid medvetande. Detta är klart mycket bättre än när han åker vid 16-tiden. Ni som känner mig vet ju att avsked inte är min starka sida och på eftermiddagen är jag definitivt vid medvetande och dessutom med en extra dos av hormoner i kroppen… Hm. Vad jag försöker säga är att kanske hela det här inlägget beror på att jag är lite, hm, känslig idag.

Jag vet inte.

Jag vet bara att det är 7 dagar kvar för mig i Paris.

Och det är inte särskilt mycket det.

KRAM, Anna