Redan igår när jag sa till mina arbetskollegor att jag tänker springa hem från jobbet fick jag en del förvånande kommentarer och märkliga blickar. Så idag när jag dressade om på jobbet och tog på mina tights kom första idiotförklaringen, "du är ju inte klok".

Men jag gav mig ut i den Parisiska förorten med ett par utskrivna kartor för att börja min löpning hemåt. Första 2km hade jag koll på var jag skulle springa, men sen fick det bli stadsorientering. Så nu kom nästa idiotförklaring när jag stod i mina tights vid ett gatuhörn och tittade djupt ner i mina "google maps", folk runt omkring måste undrat från vilket dårhus jag rymt.

Men jag hitade såsmåningom till Seine som jag sen skulle följa till innerstan. Jag hade ju delvis sprungit denna sträckan för 1,5 vecka sen så det skulle ju inte vara några problem....trodde jag. Efter en dryg timmes löpning insåg jag att vägen jag sprungit på förra veckan nu hade förvandlats till en tvåfilig genomfartsled med rusningstrafik. Vägen hade varit avstängd i söndags, men det var den sannerligen inte idag. Istället för löpning fick jag nu istället stryka mig längs vägräcket på en halvmeters trottoar. I ca 15min strosade jag i mina tights och jag kan tänka mig att det var en och annan i de 100-tals mötande bilarna som rankade mig som idiot.

Jaja, hem kom jag efter dryga två timmar och jag konstaterade snabbt att detta ska jag nog inte göra om. Nu ligger jag i ena soffan o kollar på Liverpool, medan Anna slumrar under filten i den andra. Ett inte helt ovanligt kvällsnöje för oss båda..

kram kram/Daniel