Jag har förstått att jag visst har lyckats med att oroa en del av er… Förlåt. Det var inte alls meningen men jag kände bara att jag var tvungen att skriva varför jag inte skrivit… typ. Förklara att tanken liksom varit lite upptagen av annat, men det blev ju kanske inte så bra… Hur som helst, idag har jag dock fått lite mer positiva tongångar och då är det ju på sin plats att förklara sig.

Jag har ju sedan en bit in i graviditeten haft knölar på halsen. Dessa har en gång avfärdats som ”graviditetsåkommor” och blivit testade. Nu när graviditeten är avklarad kände jag att det var dags att ta tag i en undersökning av dem igen, eftersom de uppenbarligen är kvar då. Således gjorde jag det förra måndagen och hej och hå, här i Frankrike sparar de inte på krutet. En komplett blodanalys på måndagen och ultraljud på halsen på tisdagen för att kolla upp en misstänkt sköldkörtel. Denna visade sig dock vara vid god vigör men på ultraljudet upptäckte man ”något i lymfan” som inte skulle vara där… ”Jag skulle inte oroa mig” sa doktorn samtidigt som han remitterade mig till skiktröntgen på hela kroppen… Detta var tillräckligt motsägelsefullt för mig för att jag skulle tro DET VÄRSTA. Således följde en vecka som var ganska tuff bitvis. På tisdagen var det dags att lägga sig ”i röret” (jag försökte skratta åt det och låtsas att jag var med i Grey´s Anatomy eller något, men som ni säkert förstår kändes det inte så lustigt). Undersökningen drog ut på tiden så jag fick inte se några resultat (vi skulle ju till Amsterdam!!) men läkaren gav mig muntliga på ”att allt var som det skulle”. För första gången på en vecka kändes det lite lättare att andas…

Idag har jag varit på ytterligare läkarbesök. Jag har nu fått bekräftat att alla mina värden är jättebra och att mycket otäckt kan uteslutas. Phu, gissa om det känns skönt. Dock ger sig ju inte den franska sjukvården med detta (vilket ju iofs nog är bra) så vi ska fortsätta processen. Först blir det lite medicament i en vecka sen beslut om biopsi, vi får väl se var det slutar. Just nu känns det som sagt faktiskt bra och jag tror kanske att vi kommer sluta på ”ruta 1” igen så småningom, alltså ”graviditets- och amningsåkomma”. Vi får se, och sannolikt lär ni få höra om det.  

Annars kan jag meddela att jag och Alma hänger i sovrummet idag (förutom läkarbesöket och sångstunden) eftersom vårt hem delvis är inplastat och fullt av renoveringsdamm och hantverkare. Badrum/köksrenoveringen pågår för fullt och verkar dra ut på tiden. Suck. (måste få beklaga mig lite…) Men nu gäller det att fokusera på att det blir fint när det är klart! Men att vara här med en 8 veckorsbebis är inte optimalt. Jaja, nu är det färdiggnällt!

Så, till er som oroat er, förlåt igen, det var inte meningen.

STOR KRAM!

Anna

ps. Alma bjussar på en bild från när vi kollade matchen på hotellet, hyfsat söt tjej säger jag bara! ;-) ds