Lite låg prio...
... på bloggen just nu - sorry!
Antingen mår jag dåligt (vilket ju som sagt var färre dagar denna omgång) och då KAN jag inte blogga. Eller så mår jag bra och då VILL jag inte blogga för då gör jag ALLTING ANNAT istället... Nåja, ni verkar ju vara oss trogna ändå om man kollar på statistiken... ;-)
Vad har vi pysslat med den sista veckan då? Jo, mest njutit av livet faktiskt! Det är ju en fin fördel med att må kasst, när man sen mår bra så känns ju allt så himla härligt! :-) Jag ska inte tjata mer om väder och så, men den där solen hjälper ju också till... Luncher utomhus, härliga promenader, sångstund i kyrkan och lite blandade småuppdrag har vi roat oss med.
Mamma var här förra veckan - till Almas STORA förtjusning - och i fredags löste pappa av henne, vilket Alma i och för sig också gillar (jag med för den delen!). Det är skönt med sällskap och lite extra hjälp med Alma när det behövs. 
Apropå besök så väntas Martin och Malin på torsdag och det ska också bli mysigt!
Oj då nu vaknade lilla fröken och jag tror hon är sugen på lite lunch.
Jag tar en sista bild från igår så ni vet hur hon ser ut när hon är nyvaken (och varför jag oftast LÄNGTAR tills hon vaknar när hon sover!)
STOR KRAM till er alla!
Anna
När jag ser Almas mjukisdjur, en kanin eller? Den har i alla fall stora likheter med en viss "Fossa", eller????
Det finns absolut likheter Unni! Lilla fröken tycks ta efter sin mamma på flera punkter... Hur ska detta sluta?! :-S
Måste säga att ni båda är riktigt duktiga på att formulera era tankar i det skrivna språket. Ska inte säga att Uffe hade blivit avundsjuk, men klart imponerad!
Sköt om er och fortsätt att skriva i den takt som passar er.
Vi är många som gillar att läsa.
Kramar från två vakna och en sovande på Skalkorgarna (räknar iskallt med att den minsta lyssnar på Uffe och US Master med mig).
Vad härligt att läsa att du får mår bra mellan varven och att du njuter av Alma, solen, din härlige sambo, mor och far, vänner och Paris. Inte annat än jag tänker tillbaka när jag läser dina ord om att vandra från två så skilda sinnesstämingar till min egen fasa för lite drygt ett år sedan.
Håll ut Anna!!
KRAM
