En ny fas i livet
Jag har under några dagar nu funderat på hur jag ska formulera mig i detta blogginlägg. De allra flesta av er som läser vet ju vad vi har gått igenom de senaste 2 veckorna, men kanske inte riktigt alla. För en del av er kommer detta inlägget att innebära lite chockartade nyheter. För resten innebär det att ni igen får läsa om det, egentligen helt ofattbara, som har drabbat mig.
Ni som följt bloggen under hösten vet ju att det varit lite si och så med min hälsa. Jag har ju varit otroligt täppt i näsan och har ju under en lång tid haft de mystiska knölarna på halsen. Ni vet ju också att jag varit på otaliga läkarbesök och att man inte hittat någon annan förklaring till allt detta mer än att det sannolikt berott på gravidet/amning och eventuellt allergi.
Förrförra måndagen och tisdagen mötte jag dock två olika specialiserade läkare som genast misstänkte något allvarligt och tog snabba prover. På fredagen fick vi, efter två ångestfyllda dagar, beskedet att jag har tumörer i näsan/halsen vilket är en mycket ovanlig form av cancer. Det är en cancerform som i princip endast drabbar människor från Asien, nordafrika och eskimåer, dessutom föredrädelsevis män över 65! Alla är således lika chockerade över denna diagnos.
Ödets ironi i detta tycks ändå vara det faktum att vi är i just Paris för att här finns tydligen ett specialistteam gällande behandling av denna form (eftersom det sker en hel del inflyttning hit från dessa områden). Dessutom har vi hittat 2 läkare som verkar oerhört kompetenta, handlingskraftiga och bra på alla sätt. De fixade direkt på fredagen 3 vidare undersökningar inom 10 dagar, undersökningar som normalt kan ta månader att få till. Dessa undersökningar skulle framför allt att visa exakt var tumörerna fanns och hur de skulle behandlas på bästa sätt.
Nu 2 veckor senare har jag avklarat dessa 3 undersökningar och några till plus en operation där man placerat en "port" ungefär vid nyckelbenet, och man har även lagt upp en behandlingsplan. Jag har fått resultat från samtliga undersökningar utom en och om jag inte har blivit besparad från allt för mycket information så verkar det vara mycket som också är positivt med dem. Man är nu alltså klara att börja med min behandling och jag kommer således att börja med cellgifter tisdagen den 1 mars där man tydligen får injektion i 5 dagar (2 på sjukhus, övriga hemma) och sen "vilar" i 2 veckor och 2 dagar, sen börjar det om. Detta ska jag göra 3 ggr. En bit in i april kommer jag sen att strålas 5 dagar i veckan, få cellgifter 1 dag i veckan och detta ska pågå i 7-8 veckor. Så ser min behandlingsplan ut i korta drag. Misstänker att detta kommer att bli mer än tufft... Men det ska gå!
För tillfället känner jag mig största delen av tiden stark och jag tycker mig kunna se målet där framme i sommar. Läkarna bekräftar gång på gång att den här tumörformen reagerar väldigt bra på cellgifter och strålning och att prognosen verkligen är god. Måndagens scan visade också, med 90% säkerhet (inväntar resultat från tisdagens mer specialiserade scan), att cancern inte har spridit sig till resten av kroppen. Det är ju oerhört positiva besked.
Rubriken är kanske egentligen dagens underdrift för på ett vis har ju livet tagit världens tvärvändning, men det gäller ju ändå att se framåt. Det kommer att vara en tuff period, men det finns ju också ett slut på den. Livet är ju för all framtid förändrat men jag är övertygad om att den här fasen så småningom också kommer att innebära någonting bra.
Så, jag säger som vanligt, ha det så fint tills vi hörs igen. Nu tänker jag nog ta mig en liten tupplur innan Daniel, Alma, Emma, Krigge och Nova kommer hem efter några timmar på stan. Ikväll är det planerad brakmiddag följt av melodifestivalen and I've gotta feeling... tonight's gonna be a good night...!
KRAM till er alla som läser!
Anna
Finaste bästa vän! Jag vet att vi kommer sitta på terassen i Mölle i sommar och blicka tillbaka på helvetestiden som då är avklarad! Du kommer fixa denna "fas" galant, fast att jag vet att det kommer inte vara en lätt fas (vi har ju gått igenom extremt mindre "faser" förut, om man säger så). Vi ska fajtas och fixa detta tillsammans. Du är inte ensam gumman. Vi alla är där och ska hjälpa dig igenom helvetet. Som vi säger i branchen Life is a roller coaster and we can't hide it... Vi måste bara igenom det!
Tack för du finns fina vän! Jag skulle inte klarat mig utan dig. Det vet du! Nu kör vi igenom detta så vi snart kan äta chilla o dippa i Mölle!!! Håller alla tummar och tår på tisdag!
Älskar dig!
Puss o kram
Mille
Anna, vet inte vad jag ska skriva. Mer än chockad och tagen av vad jag läser. Inte du också tänker jag bara.... Du är stark och kommer klara av detta du med. Dina nära och kära kommer att finnas där för dig. Och jag ska stötta och följa din kamp här på bloggen.
Tusen starka kramar till dig
Henke hälsa också!!
Anna, det känns alldeles overkligt när jag läser det du skriver men det som slår mig allra mest är hur fantastiskt stark du är som kan skriva och dela med dig av det du/ni nu går igenom. Det visar din styrka och karaktär och det är den som kommer att ta dig igenom det här, tillsammans med stöd från dina nära och kära och dem har du många av, det vet jag. Önskar dig allt gott och kommer att tänka på dig ofta under våren och skicka styrkekramar i tanken till dig.
Allt gott önskar jag dig!
Många kramar från läckeby från både mig och Johan
Läser dina rader och känner hur historien upprepar sig... Anna, kämpa på!
Anna,
läser och tappar andan, chockad.
Skickar styrke-tankar genom cyber-rymden.
Kämpa.
Kramar
Carina
Anna åh Anna!
Styrkekramar från Öland.
Kära ex-syster!
Blev helt chockad av att läsa det här hemska beskedet.så jävla jävligt!Men jag vet att du är STARK och kommer att klara det här!Vi tänker på dig massor!
Många kramar Mia,Erik o Amelie
Kära Anna,
Vet inte riktigt om du kommer ihåg mej, men vi har träffats ett par gånger under de senaste åren, kvällen Danne å du träffades, någon gång på "vallen" och sist men inte minst, på Lasse å Helenas bröllop.
Dannes mail slog ner som en blixt från klar himmel! Men jag hoppas verkligen att detta kommer att lösa sig. När man läser vad du skrivit ovan så är det inte utan att förhoppningarna har blivit större.
Håll ut och kämpa, det kommer att bli bra. Ser fram emot att få träffa Er igen.
Många kramar, Henke "kassören i FKBK" Petersson.
Va fasen gumman! Jag hade ingen aning och jag som just skrev om Paris på FB. Glöm det och koncentrera dig på att bli frisk! Du är så stark och det råder inget tvivel om att du fixar detta! Känns lite overkligt...tack för att du delar med dig på bloggen och du skriver så jäkla bra :)
Tusen styrkekramar från mig, Tomas och trollen Wille och Eddie
