...med att allt annat än bloggen har vi! Tusan också men som vanligt får vi väl resumera lite grand. Bättre sent än aldrig kanske.

Förra veckan skrev jag faktiskt ett blogginlägg. Grejen är den att jag skrev det i huvudet samtidigt som jag höll på att lägga en ganska pigg dotter. Resultatet av detta blev att när den pigga dottern till slut somnade så var jag alldeles för trött och blogginlägget åts därför sen upp av dagliga Alma-rutiner, tankar kring utvärderingen av min sjukdom, planering inför resan till Sverige och massa massa annat. Nu har det gått nästan en vecka sen dess och jag tänkte att jag skulle försöka skrapa ihop lite av fragmenten som förhoppningsvis finns kvar någonstans där inne... :-)

Inlägget skulle handla om vänner.
Jag (vi) är sjukt lyckligt lottade på den punkten. Min sjukdom har ju så klart skakat om mig (oss) på flera olika sätt och man tänker numera ganska annorlunda i en del situationer. Ett ganska tydligt exempel är att jag nog har blivit ännu bättre på att uppskatta allt fint och underbart och härligt som jag har i mitt liv. Man tar så himla mycket för givet och det är så dumt när man istället aktivt kan tänka på hur bra man har det och njuta så mycket mer av allt! Ganska många frågar mig hur tusan jag kan vara så positiv mitt uppe i allt jobbigt. Det undrar jag faktiskt själv ibland också, men jag ska säga er att framför allt i mitt omedvetna finns det inget annat alternativ! Det är inte så att jag vaknar på morgonen och tänker att "idag ska jag vara positiv och kämpa och njuta av vad livet kan ge", nej, det där bara gör jag. Jag vill inte säga att den här sjukdomen har något positivt med sig, för det har den inte, men jag kan säga att man tänker som sagt lite annorlunda och är som sagt väldigt glad för det man har.
Oj, det blev lite svammel men det jag ville säga och som jag verkligen tänkte på förra veckan är, jag är så glad att jag har så många fina vänner i mitt liv.

Dagligen får jag ju härliga hejarop från alla möjliga håll. Man kan ju tycka vad man vill om facebook men för tillfället är det ett fantastiskt ställe för mig att både meddela många av er hur jag mår, och för mig att få ta emot er omtanke och peppande kommentarer. Daniel skulle nog skriva under på att jag har ett allvarligt facebookberoende ;-) men ovan nämnda plus att man kan kolla vad många andra har för sig tycker jag för närvarande är toppen! Att man kan få över 80 gratulationer när man fyller år är ju helt tokigt! Och jättekul!

Förra veckan var Daniel ett par dagar i Italien och jag och Alma var således själva hemma. Särskilt mycket ensamma var vi dock inte då mina nuvunna "franska vänner" (de är svenska!) både ställde upp med leksällskap, barnpassning och middagsmat. Dessa dagar kände jag verkligen att jag är lyckligt lottad som har så fina vänner även i Paris! KRAM till er om ni läser!

Förra helgen var familjen Mårtensson-Sjögren på besök i Paris. Som vanligt tycker vi att det är helt fantatiskt att tillbringa tid i deras sällskap! Extra glädjande var det också att se att våra underbara barn även gillar varandra! Martin, Erica och Noel fick mig också att tänka på andra vänner som vi nu pga vårt Parisboende ser allt för sällan :-(. Det är ju så klart tråkigt men som sagt fokuserar jag inte på det utan tänker i stället att jag verkligen är lyckligt lottad som har så underbara vänner. Här är förresten några bilder från förra lördagen när vi var på Jardin d' Acclimatation.

 

 



Nu är vi som ni vet en vecka i Sverige och det obeskrivligt skönt. Jag älskar "vårt" Paris men att bara kunna öppna dörren och gå ut till en grön gräsmatta, en nybyggd altan eller ett knallgult rapsfält det värdesätter jag nog lite högre just nu. Och sen är det ju trots allt viss skillnad på luften vi andas också... Alma tycker också att det är härligt här på torpet som ni kan se!



 



Nehej nu tycker jag mig höra att världens finaste dotter är på gång att vakna... Således här kommer sista bilden från gårdagens födelsedag!



Hoppas allt är bra med er alla och TACK för att ni finns i vårt liv - ni betyder mycket!

STOR KRAM,
Anna