Efter en härlig vecka i Sverige är vi nu hemma i Paris igen. Det känns faktiskt jätteskönt, inte minst med tanke på vädret här :-), även om man direkt kastas in i ”den bistra verkligheten” då jag har ny behandling denna veckan (och faktiskt tom bloggar från sjukhuset). Dock har vi de senaste 2 dagarna fått mycket positiva besked från min första utvärderande scan och det gör trots allt det liiiite lättare att stå ut med denna veckan. Det har visat sig att cellgifterna har verkat bättre än vad man vågat hoppas på, både på ursprungstumören och dit cancern har spridit sig, och inte på något ställe har det kommit något nytt. Det är sådana underbara nyheter.

Utan att vara ”sån” så tror jag kanske inte man riktigt kan förstå hur det känns att få dessa besked, om man inte varit med om något liknande själv. Jag kunde då inte i mina vildaste mardrömmar föreställa mig något så jobbigt. Man slits mellan hopp och förtvivlan och är bitvis väldigt rädd. Sen jag gjorde scanen förrförra veckan har de jobbiga tankarna tagit allt större plats, jag tror man liksom förbereder sig på om det skulle komma negativa besked igen på något vis. När jag i söndags läste mailet från min läkare med de goda nyheterna så släppte ganska mycket anspänning… Inom två veckor ska jag nu göra ytterligare 3 scans, dock känns dessa inte fullt så läskiga då vi tack vare den omfattande undersökningen lite vet vad vi har att vänta. När det gäller cellgiftsbehandlingen har min läkare beslutat om ytterligare två omgångar och kommer sedan i slutet av juni bestämma nästa steg i behandlingen. Vi är ju inte riktigt i mål än men som sagt så är vi verkligen på rätt väg – nu är det bara att kämpa vidare! Nog pratat om min sjukdom nu.

I lördags fick vi ju (mot en del odds för ett tag sen iaf) vara med om Martin och Malins underbara bröllop. Det var en helt fantastisk dag och inte ens det något kyliga vädret kunde sätta käppar i hjulet. Även om jag ska erkänna att man brottades med en del tankar kring huruvida jag och Daniel skulle kunna få vara med om något liknande så var det ändå så härligt att få uppleva all kärlek och glädje! Vigseln var vacker och känslosam, Malins klänning underbar, festen var jättekul och full av härliga tal och ”DJ Glenn” var helt suverän. Jag tror inte något skulle kunnat vara bättre, ja, kanske vädret då. Här bjussar jag på lite bilder.

 
Två delar av familjen Åström

Ett underbart par...
  
...som dansar singel fantastiskt bra...

...men allra bäst tillsammans!

I torsdags hittade vi våra drömmars ringar förresten. Eller Daniel kanske får uttala sig själv i frågan, men jag hittade i alla fall precis den ringen jag drömt om. På torsdag kommer de till Paris, gissa om jag längtar?! Känns som detta kan vara den ultimata moroten för att ta sig igenom denna veckan! Om jag tänker visa er hur den ser ut?! Ja, det kan ni vara alldeles säkra på - håll utkik på en blogg nära er! :-)

Nu bjussar jag er på en sista bild, som är från min födelsedag förra veckan. Jag ser inte klok ut men jag tycker ändå att den är så kul! Skål på er!