För 18år(!) sen var det disco på Silverdalen som var det självklara valet på Valborgsmässoafton. Hela vintern hade vi laddat för premiären på Älmhults hetaste uteställe. Förfest hos ngn som hade FF, cykling ner till skogspartiet strax utanför, dumpade sin ryggsäck och gick spikrakt mot entrén. Väl inne intogs dansgolvet och det dansades till Mr Vain, Two Princes, No Limit och What is love, magiskt! (För nostalgi, ta en titt på 1993 års topplista http://www.spotifymusik.se/arslistor.php?year=1993&PID=arstrackslistan)

Årets valborgsmässoafton hade ett helt annat upplägg och det slår samtliga Silverdalspremiärer tillsammans. Efter en morgonpromenad till marknaden och inköp av en bukett rosor överraskade jag Anna med att gå ner på knä och fria. Svaret blev det jag hoppades på och vi fällde ett par tårar båda två. Det kan tänkas finnas ett hundratal fler romantiska ställen i Paris än ett vardagsrum på 19 Av MacMahon. Men det finns inget ställe på jorden som är mer VI. Frukost med kokt ägg i väntan på melodikrysset, Anna i mysbyxor och vår underbara dotter i sin barnstol. Vid närmare eftertanke kunde jag inte valt en bättre plats trots allt.

Det blev givetvis en dag där leendet var ständigt framme. Vi strosade på Champs Elysée o köpte en klänning som Alma ska ha på Martin o Malins bröllop, vi åt lunch på en uteservering och lapade sol under vår promenad med barnvagnen. Till kvällen hade vi beställt skaldjursbricka och lagt champagnen på kylning. Det kändes lyxigt att äta ostron, krabba, havskräftor o sippra på bubbel och det kändes franskt att äta musslor och sniglar. Vi njöt av livet och varandras umgänge....







Inget blogginlägg utan ett par rader om Alma. I veckan har hennes första och andra tand tittat ut. Lilla tjejen kan nu tugga även om det här med klumpar i maten får henne att klökas. Jordgubbar däremot det är smaskens



För det mesta är du glad



Och ibland är du trött



Jag är skyldiga er en förklaring till giljotiniseringen förra veckan. Först en historielektion, mordvapnet har fått sitt namn från den franske doktorn Joseph Guillotin, 1793 rullade Ludwig XVI:s huvud på Place de Concorde då han hade lyxat färdigt och så sent som 1977 avrättades den siste fransmannen med detta instrument. Men så förra helgen höll en svensk på att hamna i "rävsaxen". Det var visserligen en annan typ av giljotin, men principen är densamma. Med barnvagnen skulle jag gå på metrovagnen vid Concorde. Vagnen med Alma hade kommit in när dörrarna började stängas. En vanlig skjutdörr till metron öppnas igen om ngn kommer i kläm, men inte de nya automatiska dörrarna som finns på perrongen. Således hamnade undertecknad i kläm och jag fick hjälp av en snäll fransk dam på metron som tog tag i min arm och drog in mig i vagnen. Med skrapsår på bägge armarna stod jag något chockad i vagnen och numera har jag lärt mig att antingen i god tid hoppa på vagnen eller vänta på nästa tåg.

Min blivande fru (det kändes bra att skriva...) ska bli plågad av cellgifter imorgon igen. Tuff som hon är fixar hon det men jag hoppas att hennes illamående är ngt snällare än förra gången.

Kram på er alla
Daniel