Vinmässa och julbasar
Familjen Ehn hade bjudit in till lunch och det tackar man ju inte nej till. Först lite bus med Tove o Selma och sen en smaskig soppa. Kaffe på det och sen var jag rustad för att gå på vinmässa. Min kollega Peter var på plats i Porte de Versaille och vi gick förväntansfulla in i mässhallen. Likt mässan vi var på i våras möttes vi av ett hav av vinproducenter som ville bjuda på sina bästa viner. Minst 1000 producenter och varje producent hade mellan 5-10 olika viner, det var en övermäktig uppgift men det var bara att kasta sig in i vimlet och försöka hitta några favoriter.
Vi började med ett säkert kort från Chateau de l'Engarran i Langedouc. 3 flaskor rött och 2 flaskor rosé slank ner i dramaten. Nästa anhalt blev en producent från Val de Loire och en flaska vitt inhandlades, vidare till ett stånd med viner från Alsace och efter ha smuttat på vita viner gjorda på Pinot Noir och deras söta specialitet Gerwurztraminer blev det två flaskor till. Så här fortsatte det under tre timmar och vi fick smaka på bubblande Champagne, röda viner från Bordeaux, Korsika och Roussilon, rosé från Val de Loire, vita från Bourgogne och till sist söta dessertvin från Monbazzilac. Det blev en hel del smuttande, ett antal lektioner om druvsorter och en fullmatad dramat med goda viner.
Då avsaknaden av rulltrappor är stor i Paris tunnelbanesystem blev det ett litet träningspass att få hem vinflaskorna. Men väl hemma kunde jag glädjas över inköpen, även om jag under gårdagskvällen inte var direkt sugen på att korka upp en flaska.
Kvällen avnjöts istället med en BigMac och fanta med lösgodis till efterrätt. Givetvis var det även fotboll på TVn....
Söndagen började på ett lite sundare sätt. Efter en hallonsmoothie tog jag mig i kragen och gav mig ut på en löptur. En runda på ca 6km innan jag återigen hamnade hemma hos familjen Ehn. Karl-Johan hade beställt Champagne och det gick ju inte att tacka nej till en låda. Således avslutades träningspasset med bicepsövningen "1km gång bärandes på en låda Chamapgne". För att ytterligare fördjupa mig i vinets värld tog jag fram Vin-bibeln och läste på om druvsorter och vinområden.
Efter att tittat på skidor på TV och därefter pyntat i lägenheten genom att sätta upp julstjärnor gav jag mig ut för att besöka julbasaren på Svenska Kyrkan. Tidigare år har vi bunkrat upp rejält med skinka, bröd, knäckebröd, senap, korv, köttbullar och diverse julpynt. I år blev det ett paket prinskorv och en påse med lingongrova. Drack också en kopp glögg och fick mig en liten smak av julen. Väl hemma laddad jag inför Liverpools match mot Man City. Efter förra veckans skrällseger mot Chelsea fanns det förväntningar om ett bra resultat även idag. Första halvtimmen var dock allt annat än roligt och 0-1 kom inte direkt oväntat. Men med en bjudning i form av självmål var det Liverpool som därefter dominerade matchen. Hade inte Citys målvakt briljerat hade det blivit tre pinnar, nu fick jag vara nöjd med en. Kvällen är ju inte slut och ytterligare en match väntar, det är det franska klassikermötet mellan Marseille och Paris. Jag håller tummarna för att Pastore o grabbarna ska ta hem segern till huvudstaden.
På fredag åker jag till Gotland. Längtar efter att få krama o pussa dem båda.
Kram Daniel
Glad advent
Säger man så? Det låter inte helt hundra... Hur som helst, det är ju första advent och vi hoppas ni har det bra helt enkelt!
Här på Gotland har vi haft en fin helg. Vi har trotsat blåsten och varit ute och lekt några vändor men i ärlighetens namn har vi mest varit inne. Moster Clara har varit här och en hel del fotbollslir har det så klart blivit. Alma är annars vår lilla hjälpreda i köket och det innefattar allt från städning till pepparkaksbak.
Här bjussar Alma på några bilder.
Kram, Anna och Alma
En liten hälsning från Gotland
Dagarna går och vips så har vi nu snart varit här på Gotland i en vecka, hej och hå!
Vi har det finfint här. Alma njuter av lite större ytor att röra sig på, ohaspade köksluckor och mormor och morfars uppmärksamhet och tid till lek och bokläsning. Jag mår bra av sovmornar, tid till vila på dagen och hjälp med lilla älsklingen helt enkelt. Tyvärr går återhämtningen inte riktigt så fort som jag hoppats. Jag mår mycket bättre och har mindre ont men jag kan fortfarande inte äta något annat än näringsdrycker. Det är lite tungt. Men det är ju bara att försöka hålla modet uppe och hoppas att läkningen lägger in en ny växel snart.
Här har ni lite bilder från härliga dagar, bl.a. var vi på öppna förskolan idag och det var ju hur kul som helst!
KRAM från Anna och Alma
En dag för mig själv
Så till min dag som jag faktiskt såg fram emot. En dag där jag bestämde helt över mig själv. En dag utan jobb. En dag utan förpliktelse. Och dessutom en strålande höstdag med solsken och 15grader. Så här blev den
07.00: Vaknar efter att sovit en hel natt. Tycker det är lite tidigt att gå upp så jag somnar om.
07.45: Vaknar igen och sätter på P4 med "Ring så spelar vi". Inte helt lätta frågor idag.
09.00: Masar mig upp från sängen och får den briljanta idén att jag ska ut o springa innan frukosten
09.15: Träningskläder på och med Coldplay i lurarna löper jag ned mot Parc Monceau. Pigg som få de första 4km, sista 2km insåg jag mitt misstag att inte ha tagit åtminstone en banan innnan jag stack ut. Nåväl, nöjd över att ha gjort dagens träningspass så stannar jag till på bageriet på vägen hem
10.03: Frukosten uppdukad och datorn laddad med webradion och dagens melodikryss
10.57: Alla rutor ifyllda(behöver inte betyda alla rätt) och krysset inskickat. Inte varje vecka som Anders Eldeman spelar Sabrina med "Boys, boys, boys".
11.10: Dags för att duscha då det inte hanns med innan melodikrysset
11.30: Dags för dagens första TV-program. Damernas 10km fritt på Eurosport. Inte direkt Vinterstudion med Andre Pops, men jag får vara glad att de visar skidor överhuvudtaget.
11.58: Då storebror är på trav måste det läggas in ett tips. Analysen är slutförd och mina 2 hästar whatsappade till Krigge
12.30: Kalla spurtar in som ledare. Björgen tar givetvis snart över ledning men en 2a plats funkar bra för mig
13.00: Hög tid att fixa lunch, Tagliatelle med lax o musslor står på menyn
13.15: Dags för herrarnas 15km med Hellner mot Norrtug (och Olsson skulle det visa sig)
14.00: Med TV, dator o Iphone igång har jag analyserat dagens fotbollsmatcher. Då både Svenska Spel och Bet365 kastat ut mig är det hos bwin som jag numera satsar mina pengar.
14.30: Jonas Olsson har suttit i ledarstolen ett bra tag men det är först nu som han kan jubla åt segern. Att slå Norrtuggen på hans hemmaplan måste kännas grymt skönt. Jag knöt näven och jublade i soffan
14.40: Fixade frissan, tog på mig jackan o traskade ner mot metrostationen för att gå en runda på stan. Hade hittat en snygg jacka i EasyJet-magasinet som jag lokaliserat till butiken Stark and Sons på rue de la Paix. Det visade sig snart att detta var en lyxbutik och jag tog mig inte ens besväret att gå in i butiken.
15.40: Gick förbi La Fayette och Printemps och imponeras av deras påkostade skyltning. Undrar hur deras julskyltning kommer att se ut....Dessutom galet mycket folk, tror inte jag går dit en lördag strax innan jul.
15.50: Dags att dra sig hemåt för jag vill ju inte missa avsparken i Stoke-QPR
16.02: Ajajajaj, 2min redan spelade. På med dator och Iphone för att kunna följa alla tips.
16.50: Halvtid och en liten paus i resultatuppdateringen. Fika
17.50: Matcherna slut och en liten slant till kontot
18.30: Fler fotbollsmatcher på TVn, men det börjar kurra i magen. Ett besök på Monoprix och inköp av potatis och en rumpsteak. Beasåsen finns hemma
20.00: Maten är klar. Fick lägga upp några tomater för samvetets skull. Barcelona-Zaragoza på burken
22.00: Inte en middag utan dessert. Och inte vilken dessert som helst. Premiär för hemmagjord Creme Brulée. Skålarna fick jag i julklapp, gasbrännaren i födesledagspresent och gasen hittade jag på "här finns det mesta"-affären G20. Resultatet blev över förväntan även om vaniljstången var från nyår 2009 och avsaknaden av gasbrännarteknik. Valencia-Real Madrid på Tvn
23.51: Valencia-Real Madrid slut 2-3, grymt bra match
23.52: Blogginlägget publiceras
Kram o gonatt
Daniel
Veckans höjdpunkt...
... för Alma, SÅNGSTUND VID SVENSKA KYRKAN, blev lite av en kraftmätare för mig idag... Men visst klarade jag av det!
Så härligt att återse vänner och deras barn men framför allt att se lyckan i Almas ögon när hon får leka m andra barn, nya leksaker och sjunga och dansa till sina absoluta favoritsånger!
"Hjulen på bussen de går runt, runt, runt..."
Nu ska jag alldeles strax ta tag i packningen - Gotland tomorrow we come!
För 15 månaders sen...
...var jag med om en helt fantastisk upplevelse! Ni som orkar räkna baklänges (antar dock att de flesta går på en "vild gissning") landar på den 16 augusti 2010 och datumet då Alma föddes.
Inte ens i mina vildaste drömmar hade jag kunnat våga tro att hon skulle bli en sån fantastisk liten tjej. Underbar från topp till tå och världens lycka för oss. Älskade dotter.
På senaste tiden är det klättring som gäller, har har ni ett litet bildbevis på hur enkelt det är att klättra upp i sin matstol till exempel.
"Men hallå mamma jag är ju 15 månader!"
GRATTIS PAPPA!
Idag vill jag fira dig för att du är världens bästa pappa!
Jag älskar dig.
Puss och kram, Alma
Liverapporterar...
...från Paris denna stund.
Och det mina vänner kan ni tolka som ett rejält steg på förbättringsvägen!
KRAM, Anna
The botten is nådd
Såhär kasst kan man må (men jag hoppas att ingen ska behöva göra det igen, någonsin).
Jag har igen under en lite längre period funderat på ett blogginlägg som jag inte riktigt varit säker på om jag skulle publicera eller inte. Det är dels ett sådant som både är ganska jobbigt att skriva och att läsa, men också ett sådant som jag är rädd att ni ska feltolka som ”gnälligt och negativt”. Samtidigt så känner jag att jag på ett vis kanske har ”hållit masken” lite väl bra och att det nu är ganska svårt för er att förstå vad jag går igenom. Det kan bland annat resultera i kommentarer och dylikt som verkligen är tuffa för mig att höra. Det är dags för lite brutal ärlighet igen tror jag.
Det är fredag kväll här i Paris, ja på många andra ställen med, och jag tror att många nog tycker att det är en av veckans höjdpunkter. De flesta ”firar” nog gärna med lite extra god mat och kanske något gott att dricka. Jag kan säga att för närvarande är stunder som dessa några av de allra värsta i denna mardrömmen jag alla redan befinner mig i. Äta gott… Ja, det är väl 7 veckor sen nu sen jag kunde äta normalt. De senaste 4 veckorna har jag endast kunnat få i mig lite flytande föda, och då pratar vi vidriga näringsdrycker, ett par dl per dag. Det är ett krig med både fysisk och psykisk smärta när dessa få cl ska ner. Om jag är hungrig? Ja, hela tiden. Om jag är orkeslös? Ja, jag har aldrig upplevt något liknande. Fullständigt uttorkad och utsvulten. Om jag kämpar på? Ja, det kan ni ge er på, men jag lever i ett helvete. Förra veckan var jag inlagd för att få hjälp med näring och smärtlindring. Det hjälpte lite grand (med sondmatning och morfinpump) men summasummarum vet jag inte om jag tycker att de positiva aspekterna väger upp de negativa… Att var 6 dagar hemifrån Alma och Daniel är tortyr för mig och i en miljö som är väldigt negativ och ”tung” . Att i måndags få ta de två sista omgångarna (av 35) strålning och sen få åka hem var helt underbart. Vi är dock inte riktigt framme.
Min dag är fortsatt ett krig fyllt av alldeles för mycket smärta och orkeslöshet. Jag kämpar med allt vad jag kan för att få i mig lite näring, för att hindra viktnedgången och för att överhuvudtaget orka gå upp. Jag sover mellan 10-12 h på natten och ofta 2 h både på fm och em. Så fort jag känner att jag har lite energi så prioriteras Alma. Hon är fortsatt helt fantastisk vår lilla tjej och hon gör mig stark. Ni är många som kommer med hälsningar och hejarop och som försöker ringa, i all välmening vet jag, men just nu finns det i princip ingen energi för mig att kommunicera med er tvåvägs. Jag kan skriva några rader på facebook när det passar, eller här på bloggen, men mer än så är övermäktigt just nu. Jag tycker själv att det låter helt absurt, men det går inte att hålla all kontakt just nu. Sen är det ju en del annat också, vad svarar man på frågan hur mår du? Eller, känner du dig lite bättre nu? Har ni gjort något roligt på sistone? Det här är ju helt normala frågor som jag gladeligen svarar ärligt på i vanliga fall men just nu… Varken ni eller jag vill höra de svaren.
Men finns det ingen ljusning i tunneln då. Jo, det är väl klart att det finns! Även om jag låter negativ nu så anser jag mig vara duktig på att se det positiva. Och det mina vänner är att strålbehandlingen är ÖVER nu. Förväntat är att mina sår i munnen och halsen ska börja läka om ett par veckor, dvs SNART blir det BÄTTRE. Alltså, inget blir sämre just nu. Botten är liksom nådd.
Jag hoppas att ingen av er tycker att jag är en otacksam typ nu, jag är ju SÅ glad och tacksam för ert stöd. Det största syftet med denna texten var liksom att försöka fyrtydliga hur jag faktiskt har det och förklara varför jag inte klarar av att höra av mig just nu. Lovar att ni ska bli de första att veta när jag känner mig liiiiite bättre igen. Can’t wait for that moment.
Hoppas ni får en härlig helg allihopa, glömt inte bort att njuta av stort och smått. Jag ser fram emot en helg med min stora älskling hemma och kanske kanske kan jag snart få skriva ovan nämnda inlägg.
KRAM till er,
Anna
