Här ligger jag i sängen och gläds över att Daniel igår hittade en app så vi kan blogga direkt från telefonen! Kanske kan inläggen komma lite tätare from nu... Vi får väl se!

Annars är det ganska svårt att glädjas för tillfället. Smärtan är fruktansvärd, det är ångest varje gång jag ska svälja. Näsan, munnen och halsen känns som ett enda stort öppet sår. Som ni säkert förstår är det nästintill omöjligt att äta. Och när man hela tiden ligger back på energi, nej, då blir det inget bra. Det enda jag kan göra nu är tokfokusera på målet. 13 omgångar kvar. Lite drygt 2 veckor, sannolikt. Jag kommer att klara det. Hoppas bara att det finns lite kvar av mig när den här mardrömmen är över. Phu.

Vad säger ni om den här brännan? Som man önskar att den vore pga en vecka i Alperna utan solkräm! En annan gång kanske...!

KRAM, Anna