...från den platsen där jag för närvarande spenderar mest tid. Min säng alltså. Och utsikten består i ljuvliga pelargonier som blommar för fullt! Man kan inte annat än älska Paris klimat.

Annars är det inte så mycket ljuvligt och älskvärt som jag för närvarande upplever. Detta önskar man verkligen att absolut ingen skulle behöva gå igenom. Den senaste biverkningen är sprucken hud under halsen. Det är inte alls skönt kan jag meddela. Det som plågar mig mest annars är att jag inte kan äta. Man blir så sjukt orkeslös. Kilona trillar av mig och det är inte bra. Idag är dock en liten milstolpe avklarad. 25 strålbehandlingar. 10 kvar. Om 2 v ska det förhoppningsvis vara över. Med lite flyt ska munnen och halsen vara återställda för att äta efter ytterligare 3 v... Herregud vad jag ska äta då. Allt som kommer i min väg. Dygnet runt. Julen har nog aldrig varit bättre timad än i år!

Apropå mat, nu ska jag försöka få i mig lite blåbärssoppa. Ja tyvärr. Det är på den nivån.

Tusen tack för alla härliga hejarop och er omtanke. Ni hjälper mig alla ta mig igenom detta helvete.

STOR KRAM från den bistra verkligheten,
Anna

Och så utsikten ja, fin va?