Tror att vi är flertalet som grät oss igenom Annas förra inlägg. Fast jag lever mitt i det känns det jobbigt att läsa om hur Anna upplever sin sjukdom och behandling. Jag flyr hellre bort ifrån tankar om Annas sjukdom snarare än att grubbla över det. Det är mitt sätt att hantera situationen och jag försöker leva efter visdomsorden i "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Det lyder "Det är som det är och det blir som det blir". Givetvis är jag också påverkad av det som händer och vill inget hellre än att Anna så fort som möjligt ska bli frisk. Men det är nuet vi lever i och det jag kan påverka är att göra varje dag till något roligt att minnas. Så nu kommer några härliga bilder på vår familj.

Alma har bytt ut sandlådorna i Parc Monceau mot lekplatserna i Boulevard Pereire. Dels för att våra vänner familjen Ehn bor i närheten men också för att Alma har blivit lite större och nu kan roa sig med annat än att riva sandslott. Boulevard Pereire är ytterligare en pärla i Paris, där det finns utrymme för det mesta. Här finns flertalet lekplatser för barn, gräsmattor för picknick eller solning, parkbänkar för att relaxa, pingisbord om man vill öva sin topspinn och vackra rosenplanteringar att vila ögat på. Och så ligger det bara fem minuters gångväg från Av MacMahon. Tåget har blivit Almas ny favorit och och får hon dessutom leka med andra barn är lyckan total.

Under lördagen var det riktig sommarhetta i Paris med 30 grader i skuggan. Vi bestämde oss därför att ta en tur till simhallen för att svalka oss. Det var första gången som jag var där (Anna har varit där med skolan tidigare) och jag var imponerad av stället. Det fanns en 25m pool för simmare, en pool med 1,30m djup, en pool hade passage till utomhuspoolen, rutschkanor, bubbelpool och så Alma-poolen med 20cm djup. Dessutom fanns det solstolar och en gräsplätt där folk låg som packade sillar. Att se Alma lycklig när hon plaskar i vattnet kan vara det bästa som finns.



I Frankrike fins det även en regel om att man inte får har shorts på sig i simhallar. Således fick undertecknad köpa sig ett par Speedos. Till Annas belåtenhet valde jag ett par boxerspeedos men någon direkt posering blev det inte. Ni kan dock se en skymt av mina tighta badbyxor på bilden nedan.

Inte en helg utan sportande. Jag själv tog mig en löprunda imorse på 45min, känner mig lite sliten i vaderna men annars tassar jag på lätt. På Tvn/datorn har det bläddrats mellan Sveriges plågsamma förlust i fredags, US Open i tennis och givetvis sidan 377 på text-tv. VIF har ju också spelat men tyvärr blev det uddamåls förlust. Det slog mig idag att jag håller ju på en hel del lag i alla de möjliga sporter, men hur kan man ranka de olika lagen. Jag gjorde ett försök och nedan ser ni min ranking:

1. Virestad IF - Min modersklubb i fotboll och Kvarnavallen är den idrottsplats jag kickat mest (kanske inte bäst) boll på. Lillebror är tränare, storebror spelar mittback, pappa och även mamma har i 35år gjort föreningen till något alldeles speciellt.
2. Liverpool FC - Var i tidig ålder mitt favoritlag och efter besöket på Anfield i vintras är kärleken total
3. Ldb Malmö - Sedan polarn Sjögren tog över som huvudtränare har jag följt resultaten noggrannt. Förra årets SM-guld firades i Paris med en whiskey. Hoppas jag får göra detsamma i höst.
4. Paris SG - Att laget i Frankrike betraktas som ett köpelag skiter jag i. Bor man i Paris så håller man på Paris SG. De har dessutom ett par intressanta nyförvärv i år, så kanske det blir firande på Champs Elysée till våren.
5. Kalmar FF - Har tappat i status sen Lasse slutade spela. Dock fortfarande laget i Allsvenskan som hjärtat klappar hårdast för.
6. Troja Ljungby - Otaliga gånger åkte jag med pappa o storebror till Sunnerbohov för att se de vita hästarna spela. Det var ett tag sen sist men det är fortfarande hockeylaget nr1.
7. AC Milan (Zlatan) - Utländska lag med svenska proffs har jag alltid följt lite extra. När vår störste stjärna dessutom lirar i AC Milan klättrar laget på min lista.
8. Öster - En klubb med hatkärlek till. På 80-talet satt jag på läktarn och hejade friskt, 95-97 lirade jag själv där och fick lära mig det mesta om hur man spelar boll. Hösten 97 var kanske min tyngsta fotbollstid då jag blev petade från A-truppen. Nu är det inte många kvar från min tid i klubben, men visst skulle det vara skoj om det blev allsvenskt på Värendsvallen igen.
9. Färjestad BK - Som ung pojk inhandlades halsduk o mössa, men sen dess har intresset för Elitserien svalnat. Håkan Loob kommer dock för alltid var en stor hjälte.
10. Montreal Canadians - Mats Näslund fick mig att bli ett fan. Han har sedan länge lagt skridskorna på hyllan men är det något lag som jag vill ska höja Stanley Cup-bucklan är det Montreal.

Bubblare: Redbergslid, Boltic, Mjällby

Vet att det finns många fler sportidioter där ute, har ni funderat på er lista?

Ha nu en bra vecka/ kram Daniel