Idag är det behandlingsdag. Den nya cellgiftsbehandlingen innebär behandling tisdag första veckan, tisdag andra veckan och sen en tisdag ledig. Sen börjar det om igen. Detta är liksom en omgång.
Idag börjar jag omgång två. Första omgången var ju mycket lyckosam med tanke på biverkningar, jag är SÅ glad att slippa illamåendet! Tröttheten är i och för sig både frustrerande och trist men den kan man ju faktiskt råda bot på genom att vila.
Tänkte jag skulle berätta lite för er hur en behandlingsdag ser ut nu för tiden.

Jag lämnar hemmet och gullungen ca 45 min innan utsatt tid och tar metron som tar ungefär 30 min. Sen får jag mig en liten promenad till "Hopital de Jour" som betyder dagssjukhus. Här pratar jag alltid med en läkare först, oftast Dr Lopez som jobbar väldigt nära med "min" läkare så det är bra. Sen får jag komma in i mitt lilla "bås". Hopital de Jour har precis blivit nyrenoverat och det är jättefint nu! Här ligger jag som i en skön fåtölj har egen TV och till och med stjärnor i taket!

Sjuksköterskan kommer och sätter nålen i min port, sen börjar själva behandlingen. Först får jag ett dropp i ca 5 min som ser till att jag inte ska må illa, sen sköljer dem. Sen får jag cellgiftet i ca 20 min, sen sköljer dem och till sist återstår 10 min dropp med Zometa som är stärkande för skelettet. En sista sköljning och sen kopplar de mig fri igen. Detta känns ju som rena drömmen om man jämför med den första med ett dygn på sjukhuset med hur mkt olika dropp som helst och sen 5 dagar med en behållare i en midjeväska. För att då inte tala om illamåendet...

Under tiden roar jag mig ofta med telefonen (kan man leva utan iPhone?!?) och kan tex blogga som nu. Förra veckan stack dock en kvinna in huvudet och frågade om jag ville ha skönhetsbehandling! Tydligen är hon här på tisdagar och erbjuder att pyssla om oss lite grand och det är ju bara bingo att jag har behandling på just tisdagar! :-) Idag har jag dock inte sett henne men det är kanske lika bra för nu har jag ju hunnit skriva ett par rader.

Till hemresan erbjuds jag taxi, ibland nappar jag men ibland känns det skönt med lite promenad och då funkar metron med. Således, efter ett par timmar är jag hemma hos min lilla älskling igen, ofta lagom till lite lunch och vår sköna eftermiddagslur.

Så, nu vet ni hur jag har det 2 tisdagar av 3. Man kan ju göra festligare saker men det kunde också vara mycket värre.

STOR KRAM från tjejen under stjärnorna