Lördagen den 10 maj 2008 var ingen vanlig dag i Kalmar.
Det kändes som staden äntligen vaknat efter en lång vinter, uteserveringarna var öppna och KFF hade börjat säsongen riktigt bra.
Vi hade bestämt att vi skulle gå på dagens match, som var FFs sista innan EM-uppehållet. På ett fullsatt, soldränkt Fredriksskans ser vi FF köra över Djurgården med 5-1 (tror jag) och det är en fin start på en partykväll.
Byttan var vårt mål för kvällen, vi visste att FF skulle ha sin middag där och det drar ju alltid mycket folk. Stämningen var således hög och rosevinet var väldigt gott.
Lite senare på kvällen ser vi "Helenas Lasse" sitta med ett gäng i en soffgrupp och vi går bort för att hälsa. Lasse kramas hjärtligt och blir i samma stund kär i min klänning och kan således inte sluta klappa på den och "stackars" Helena får sedan höra en hel del om den där klänningen, men det är en annan historia...
Lasse presenterar mig som "Det här är Anna och hon är singel". Just då blir jag barnsligt tjurig då jag inte är sugen på att träffa någon just då, men med facit i hand kanske jag bara ska vara glad och tacksam!
Kvällen var trevlig men jag höll mig större delen en bit ifrån det där gänget som jag blivit "utaktionerad" till.
Byttan stängde och efterfest kom på tal och dessa i sällskap med vår käre vän Lasse brukar vara hur kul som helst, så vi hängde på.
Väl där visade det sig att det var ett lite märkligt ställe (också en annan historia) och partysuget rann av mig och jag var väl generellt ganska anti. Lasse säger till mig att jag ska "prata med Daniel, han är en bra kille" och jag vet att jag säger till honom att "jag vill ju inte ha någon kille och dessutom pratar han med Carina och hon behöver en bra kille" (tydligen tyckte jag att det var OK att "sälja" henne...)
Till sist hamnar jag och "den där Daniel" intill varandra och vi fick en liten pratstund. Jag ska sanningsenligt säga att jag inte minns riktigt vad vi pratade om :-S men jag minns att när vi skulle skiljas åt så tycker jag att det känns lite trist och jag frågar då Daniel om han ska vara med på midsommar (vi skulle "traditionsenligt" fira hos Lasse och Helena). Jag minns att han svarar lite svävande att han inte tror det.
OK, det fick bli ett klassiskt "trevligt att träffas" och jag cyklade sen hem på morgonkvisten efter en trevlig kväll.

Tänk att jag just den trevliga kvällen i Kalmar träffar världens finaste kille - OCH HAR INGEN JÄKLA ANING OM DET!

Detta är bara ett av flera "vägskäl" som har kantat vår kärlekshistoria. Med facit i hand är det så underbart att veta att vi lyckats välja rätt i varje korsning! Men å andra sidan, är man gjorda för varandra då är det ju självklart att det ska vara så.

Torsdagen den 10 maj 2012 i Paris är ingen vanlig dag. Det är dagen vi kan fira att det var en jäkla bra kväll i Kalmar för fyra år sen.

Dåligt med bilder på oss i iPhonen men här är en från Anders och Marias bröllop i höstas.