Då jag förra helgen stannade hemma istället för att åka till Sverige o lillebrors svensexa kändes det härligt att Martin o Malin kom på besök till oss istället. De bytte således av Göran som istället åkte i motsatt riktning. Medan Anna var på styrelsemöte i Svenska skolan tog jag o Alma emot våra gäster. Efter att Alma under cirka en minut undersökt farbror o faster var det ok att mysa i deras famnar. Strax efter att Alma sen slumrat in kom Anna hem och vi hade tydligen mycket att snack om då klockan rann iväg till midnatt innan vi gick till sängs.

Fredagen började med sedvanlig fransk/svensk frukost innan jag o Anna tog metron till sjukhuset för en konsultation med en doktor specialiserad på behandling av skelett. Det var en gammal mysfarbror som snart konstaterade att ingen ytterligare behandling behövs göras för tillfället utan att cellgiftet är det som ger bäst resultat. Vi gick även förbi avdelningen där Anna får sin behandling för att prata med Dr Lopez. Det känns faktiskt lite hemtrevligt att komma dit o träffa alla hjälpsamma doktorer och sjuksystrar som tar sig tid att sitta ned o prata. Anna fick svar på en del frågot gällande måndagens behandling och det var en bra känsla i kroppen när vi lämnade sjukhuset för att njuta av en fredags eftermiddag i solskenet. Hungriga slog vi oss ned på en uteservering och snart sipprade vi på varsin alkoholhaltig dryck o lapade sol. Entrecoten o laxen smakade utsökt, men förvånande nog var även bearnaisesåsen förrträfflig. Ni kanske tror att det är en självklarhet, men icke. Detta är första gången i Frankrike som jag smakar något som är lika gott som klassisk svensk beasås. Mätta men ändå inte fulla i magen tog vi sikte mot "Champsan" och favoritstället Häagen Dasz. Ojojoj vilka smaskiga desserter som det här stället har att erbjuda. Till deras nackdel ska väl sägas att servicen inte är den bästa, men det spelar mindre roll när man sen sitter där med fyra glass-shot och njuter av varenda tugga.

Med Hilmer hemma var det en hel del fokus på shopping för våra gäster. Och efter dryga åtta timmar på stan kan jag meddela att de flesta affärer på Avenue des Ternes och Champs Elysee fick sig ett besök. En hel del inköp blev det oxå så det var trötta men nöjda storstadsflanörer som avslutade dagen med en bit mat och mys i soffan. Undrar ni om Alma hade en rolig dag? Jodå, särskilt när hon fick testa pappas solglasögon.



Det var ju inte slut på helgen på långa vägar o med väder likt en sommardag går det inte att stanna inne. Således tog vi sikte mot Marais-kvarteren för ytterligare en dag med shopping på stan. För någon som gillar kläder är dessa kvarter ett måste. Här finns inte de vanliga butikskedjorna utan varje butik känns unik i sitt utbud. Ju fler gånger jag strosar i kvarteren desto mer gillar jag det. Vi hade ju givetvis tid till att äta oxå, lunch på en mysig innergård och fika på Svenska instutitionen. Om det var fotografens brist på kunnande eller motivens oförmåga att se normala ut vet jag inte, men några publicerbara bilder finns inte. Vi sa hej då till Martin o Malin och familjen Kenne-Åström hade en kväll hemma utan besök. Kanske var det därför vi inte orkade laga mat utan nöjde oss med chips o dip....?

Och inte var helgen slut nu heller....nej då vi hade ju en picknick med familjen Ehn att se fram emot. Den tidigare tvåbarnsfamiljen hade för en vecka sen blivit en trebarnsfamilj och vi skulle få träffa Klara för första gången. Ojojoj så liten hon såg ut och jag o Anna var överens om att Alma ALDRIG varit så liten (eller var hon det för 7,5 månad sen?). Alma såg plötsligt ut som fullvuxen i jämförelse. Vagnarna var packade med diverse godsaker och vi promenerade mot Bois de Boulogne. Snart hittade vi en gräsplätt i närheten av en av sjöarna och bredde ut oss på filtarna och konstaterade att det är så här varje söndag borde vara.





På vägen hem kunde vi se de tappra löparna i Paris Maraton. Jo visst var det ett år sen som jag själv löpte 42 km. I år var det bra mycket varmare och jag gissar att det var en o annan som fick slita rejält för att ta sig runt.

Nu väntar en ny behandling för Anna och likt förra gången kan vi se tillbaka på en fantastisk helg. Det blir några jobbiga dagar igen för Anna men vetskapen om att cellgiften tar död på cancern och att liknande helger som denna kommer snart igen underlättar.

kramar Daniel